- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
450

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Björn Trägårdh. Av Teddy Brunius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teddy Brunius

törerna och deras programuttalanden som
fascinerat mest. Ser man på konstnärerna
under 30-talet var samarbetet med
litteratörerna ofta tillfälligt — Otto G Carlsund
i Spektrum, Fönstret och Karavan.
Mestadels låg det väl personlig vänskap bakom
den djupa förståelsen mellan konstnärer
som Gråte, Bull-Hedlund och Åsberg och
skribenter som Edfelt, Ekelöf och Jaensson.
De unga 40-talisterna har däremot velat
skaffa sig en tidsenlig intellektuell ekipering
i analogi med diktarna. Einstein,
naturvetenskap och ett underligt beroende av
allsköns bellettristisk spekulation har på
något sätt gett motiv till en stil, som är
stödd just på ett doktrinärt tänkande.
Olle Bonniér och Lennart Rohde har för
sina formuleringar fått hjälp av den
initierade konsthistorikern, diktaren och
numera också målaren Sven Alfons.
Kompassriktningen har blivit ställd med hjälp
av ord. Häri skiljer sig 40-talismen från
riktningar som man kunnat kalla 30-talism
och 20-talism. Till Alfons har sällat sig
många akademiska konstskribenter som
konsoliderar doktrinen och ger nya spår
för utvecklingen av denna stil. Vad
beträffar själva doktrinen som incitament för den
nya stilen gäller regeln »ju sämre filosofi
dess bättre poesi och måleri».

Denna 40-talsstil slog sent igenom i
decenniet. Årtiondestilar brukar bryta
genom med en viss eftersläpning. Tidskriften
40-tal startade först 1944. Den »konkreta»
40-talsstilen i måleriet bröt också fram
efter mitten av 40-talet. Man kan se hur i
årtiondets begynnelse de nya kanonerna
var frodiga visuella berättare med
förankring i 30-talets materialfasta stil som
Rune Hagman och en koloristisk kraftkarl
som Helge Franzén. Denna tendens
hejdades i sin utveckling genom att Helge
Franzén av någon anledning drog sig
tillbaka utan att visa sina senare arbeten. En
annan tendens under 40-talet upprätthålls
av en individualitet som Bengt Kristensson,

som söker förebilder i det förgångna, främst
i Carl Fredrik Hills sjukdomsarbeten vilka
han tillägnade sig under idoga studier i
Nationalmusei samlingar. Det är en
illustrativ teckningstendens, som har affinitet
med litterära drömrealistiska tendenser
vilka blivit aktuella genom Kafka: ett eko
i konstutvecklingen till Hilding Linnqvists
studier i Ernst Josephsons
sjukdomsproduktion ett kvartsekel tidigare. För att få
fram en ny bild av verkligheten och låta
den påverka människors sätt att se ting
och skeenden gäller det att göra det gamla
nytt och det nya till något allmänt
omfattat. Rent formellt är det väl dock så att
Picasso har betytt mest med sina nya
konkava och spetsiga stilelement. Hans arbeten
visades ju flera gånger samtidigt med andra
av parisskolan på Svensk Franska
Konstgalleriet under och närmast efter kriget.

Den första unga stöttruppen för 40-talet
var målare som Armand Rossander och
Låge Lindell, som såg tillvaron genom
kaleidoskopiska glasögon. Här är ännu
uppfattningen »representativ», man vill
framställa ting som är bekanta för betraktaren.
Den rörlige men stundom missanpassade
Uno Wadman kan också hänföras hit.
Deras uppfattningssätt finner man på annat
sätt utfört av äldre konstnärer som gått
helt andra vägar. Greta Knutssons måleri
är parisskolans utan att man kan tala om
svensk översättning. Det gäller också
halmstadgrupparen Erik Olssons
landskapsmåleri i början av 40-talet, som stundom
har en underlig släktskap med Armand
Rossanders. Som en äldre outsider som
genom sin insats gjort 40-talet facetterat
kan man också betrakta Björn Trägårdh
även om man inte kan säga att det täcker
en stor del av hans snabba utveckling.

Han har inga kommunicerande kärl till
litteraturen av den karaktär som
40-ta-listerna i trängre betydelse besitter. Som
de flesta målare är han snävt beläst med en
mycket personlig urskillning och en mycket

450

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free