Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Johann Strauss. Till femtioårsminnet av hans död. Av Ernst Benedikt. Översättning av Helfrid Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johann Strauss
Johann Strauss och Johannes Brahms.
döma måtte det ha varit ett sannskyldigt
helvetesväsen; det var rena turen, tillägger
han, att vi kom att sluta på samma gång . . .
Överallt på dessa färder följde honom
kvinnornas kärlek; han njöt den med samma
naivitet och översvallande levnadslust som
han njöt av inspirationens lycka och av sin
framgång. Jag hade tillfälle att personligen
lära känna hans tredje fru som änka, en
liten fyllig, mycket stillsam och anspråkslös
dam, som, förefaller det mig, på den bild
Lenbach målat av henne ter sig betydligt
mera individuell och intressant än i
verkligheten. Hon, liksom hans första hustru Jetty
Treffz, var inte endast hans maka utan
samtidigt hans hjälp och stöd vid valet av
program och av medarbetare, outtröttlig i sin
omsorg om den slösaktige och slarvige
mästaren. För hennes skull, skriver han som
fästman, skulle han av ett Maestoso göra ett
Allegro furioso för att förkorta det
framförande där han hade att dirigera och därmed
desto förr få se henne, som han svärmade för
som en ung löjtnant. Henne skulle och ville
han verkligen vara och förbli trogen .. .
Märkliga var motsättningarna i karaktären
hos denne, som det ville förefalla, så
okomplicerade man, hos denne kraftkarl, som
lämnade nära 500 verk efter sig. Han hade en
ge-nomsnittsborgareslevnadsvanor. Han
älskade ett parti biljard eller kort, gladde sig åt
alla vardagens njutningar och drog sig inte för
ganska pikanta skämt. Men plötsligt kunde
han gripas av »en raptus», som man säger i
Wien, då han försvann för världen, till och
med för sina närmaste vänner. Aldrig i
någon situation svek honom den
musikaliska ingivelsens källa. Ofta klottrade han
ner ett tema på manschetten, på papperet
som alltid låg till hands för honom på
nattduksbordet, ibland till och med på lakanet
i sin säng. Denna kärnsunda människa var
dock ansatt av en sällsam dödsfruktan,
skyggade rentav för blotta omnämnandet
av sjukdom, var alltid på sin vakt mot en
eventuell förkylning. Förhindra kunde han
dock inte, att han till slut, vid 74 års ålder,
rycktes bort av en lunginflammation. Så
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
