- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
481

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Albert Edelfelt, Ville Vallgren och August Strindberg. Av J. O. Tallqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Albert Edelfelt, Ville Vallgren och August Strindberg

och »blev pratsammare vid kaffet och
cog-nac’eni).

Med sitt godmodiga humör hade Ville
Vall-gren en förmåga att ta människor och han
tycks också ha vunnit Strindberg. Denne
skildras som en glad och livad
sällskapsbroder: han sjunger solo och i kvartett — varvid
de övriga respekterar hans motvilja mot
Bellman — han spelar biljard, han tycker om
maskerader och upptåg, han hör till de sista
som bryter ett glatt lag. Men han kan även
ge prov på sin känslighet för kritik, och
Vall-gren nämner som ett exempel hur Spada
väckte Strindbergs misshag. Strindberg hade
med en dramatisk gest mot pannan och det
yviga håret sagt: »När det ej finns bröd mer
för mina barn, så har jag intet annat att göra
än att sätta en kula för pannan.» Och Spada
hade vågat replikera: »Den kulan går nog
över håret.»

Vallgren och Strindberg träffades sista
gången på Café de Versailles i Paris 1894.
Vallgren uppger att Strindberg då skulle ha
sagt honom: »Hör du Finngubben! Jag har
kommit i gräl med alla som hållit av mig.
Du är den enda som återstår.»

Två gånger stod Strindberg modell för
Ville Vallgren, 1883 och 1885. Den första
porträttbysten blev färdig efter fem sittningar.
Den 8 december 1883 skriver Vallgren till C.
G. Estlander: »August Strindbergs byst har
jag nu avslutat och är färdig i gips att endera
dagen avsändas till Stockholm. Föga hopp
har jag att få den såld, ty ehuru han är så
omtalt och omtvistad, så vill föga någon äga
hans konterfej.» Bysten utställdes på Salongen
i Paris, där vernissagen ägde rum den 1 maj
1884. Det förmodligen enda exemplaret som
existerar av denna byst finns i
Theaterhisto-risk Museum i Köpenhamn. Den byst
Vallgren utförde 1885 befinner sig i
konstsamlingarna i Ateneum i Helsingfors.

VILLE VALLGREN firade sin 30-årsdag
den 15 december 1885 med en fest, som blev
en av höjdpunkterna i de nordiska
konstnärernas glada sällskapsliv i åttitalets Paris. I
den finländske skulptörens ateljé vid 41 Rue
Gabrielle på Montmartre var församlade
40—-50 personer, nästan hela den
skandinaviska artistkolonin förstärkt med författare
och vetenskapsmän som råkade uppehålla
sig i staden. August och Siri Strindberg hade
rest in från Grez, där de vistades under slutet
av år 1885.

Atigust Strindberg. Teckning nr
en skissbok av Axel Gallén.
Paris 1885.

Här var de svenska konstnärerna
Thegerström, Birger, Salmson, Hasselberg, Hagborg,
Pauli, Kreuger, Lindberg, Nordström och
Perseus. Den sistnämnde, mästare i »enkla
tal och bråk», höll mellan nio och sexton
kortare eller längre orationer, stundom
avbruten av Strindbergs »Håll muggan» och de
galande Montmartre-tupparna. Här var
doktorerna Axel Munthe och Norström samt
filologen Carl Wahlund. Här läste Werner
Söderhjelm upp trevliga verser till värden,
här höll Albert Edelfelt tal, här talade också
Spada —- Spada, som först skildrade festen
i en livfull korrespondens till Stockholms
Dagblad1. Här sågs den unge finländske
arkitekten Karl August Wrede under balen efter
supén dansa en spansk »pas de deux» med
sin landsmaninna, sångerskan Hanna
Ericsson. Andra finländska gäster var Walter
Runeberg, Axel Gallén och ryttmästaren,
sedermera statsrådet Knut Boije. Och utom flera
fruar var här bland damerna två fröknar
Holten och David. Georg Pauli, som omtalat
festen i sin memoarbok »Pariserpojkarna»
(1926) beskriver fröken David som »en
kortklippt, rödhårig, gossaktig, dansk judinna,
som några år senare vållade vår store förfat-

1 Omtryckt i »Svenska Pariser-konstnärer i
hvardagslag», 1913.

31—Ord och Bild, 58:6 årg.

481

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1949/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free