Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Albert Edelfelt, Ville Vallgren och August Strindberg. Av J. O. Tallqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/. O. Tallqvist
Strindber g tecknad av W ett e n
hovi-Aspa. Paris 1894.
tare en hel del trakasserier» -— hon var som
bekant väninna till Siri Strindberg och
figurerar i En dåres försvarstal.
Pauli uppger också att Strindberg skulle
ha hållit tal, men Ville Vallgren bestrider
detta. »Strindberg talte ej offentligt, men höll
sig vid min sida hela aftonen», berättar
Vall-gren. »Sa att han hade trevligt. »Skål
finngubben», sa han till mig gång på gång i ett
hörn av ateljén.–- — De äldre började
så småningom gå hem bortåt 3-tiden, men en
hel hop blev kvar. Strindberg var i ett briljant
humör. Han tog gitarren och ställde sig
framför det stora ateljéfönstrets balustrad högt
uppe och sjöng:
»Söp gjorde sippertippan,
Söp gjorde jag,
Söp gjorde alla som med sippertippan var.»
Spada tyckte att Strindberg som ett bär
liknade icke Bakunin — den ryske
kommunisten och revolutionären som dog 1876 —
utan »Apollo lyrspelaren». K. A. Wrede
framhåller i ett brev — publicerat i Helmi Gulins
biografi »Karl August Wrede» 1948 — att
»August Strindberg, som den tiden var
människoskygg och fåordig, blev så livlig att han
satt på ett bord och sjöng franska
chansonetter, ackompanjerande sig själv på guitarr. —
Han var ful, med tovigt hår, hade något
nästan demoniskt, tyckte jag. ■—- — — Jag
dansade bl. a. en fransäs med fru Strindberg.
Hon var varken vacker, eller graciös, men
intelligent.»
Werner Söderhjelms änka Sigrid
Söderhjelm har berättat för P. O. Barck att Siri
Strindberg uppträdde illa under festen,
dansade mazurka och slutligen började sjunga
Griegs Jeg elsker dej. Då tog Strindberg
Edelfelt och Söderhjelm med sig och gick ut. Han
ville inte gå in förrän hans fru slutat.
Bekantskapen mellan Söderhjelm och Strindberg
vidmakthölls för övrigt inte. De var
diametralt väsensfrämmande människor, har Sigrid
Söderhjelm sagt.
I ett brev till K. A. Tavaststjerna har
Edelfelt omtalat hur på morgonkulan ryttmästare
Boije och Strindberg omfamnades. »Oj du
Strindberg», sade Boije, klappade och smekte
honom. Och genom Werner Söderhjelm (»Några
anteckningar om Strindberg och Finland»,
Nya Argus 1912) vet vi att Strindberg bad
Edelfelt presentera honom för »clen radikalaste
av de unga finnarna». Edelfelt förde honom
då till den 20-årige Gallén, och de fann
varandra så kapitalt att de inte skildes på två hela
dygn. Gallén och Strindberg ägde båda en
ursprunglighet och en eld i temperamentet,
som närmade dem till varandra men skilde
dem båda från den behärskade och förfinade
Edelfelt.
Först klockan 9 på morgonen gick de sista
gästerna från Vallgrens ateljé. Det var
Strindberg och Spada. Fru Strindberg hade tidigare
med fröknarna Holten och David samt Hugo
Birgers far, gubben Pettersson, och Edvard
Perseus vandrat till Moulin de la Galette,
kvarnen högst uppe på Montmartre, för att
dricka morgonkaffe och äta våfflor.
»MED STRINDBERG KOM JAG I DELO
OM KONST», skrev Edelfelt till sin mor efter
födelsedagskalaset hos Ville Vallgren. »Han
är ej obehaglig att ha att göra och tala med,
och hans städade, nästan blyga sätt att tala
konstrasterar mot hans djärva och
hänsynslösa ideer och hans rama skriftspråk.»
Edelfelt fann däremot inte behag i Siri
Strindberg. Redan tidigare hade: han sagt sig
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
