Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Albert Edelfelt, Ville Vallgren och August Strindberg. Av J. O. Tallqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/. O. Tallqvist
och just de som varit vänliga mot honom få
lida mest. —–-Strindberg önskar att det
skall bli krig mellan Sverige och Norge, för
att gå med på norska sidan. Är icke detta
förryckt? Nu sysslar han bara med kemi.»
Insamlingen utsträcktes också till Finland.
Den sjuke diktaren hade genom Zorn bett
Edelfelt sörja för att de pengar som eventuellt
skulle inflyta där skulle tillställas »Barnen
Strindberg 36 Nylandsgatan Helsingfors».
Edelfelt vidarebefordrar denna anvisning till
sin syster Annie och ber henne vidtala
helsing-forsare som kunde tänkas ha intresse för
aktionen. Edelfelt tillfogar: »Brevet
(Strindbergs brev) har sitt värde såsom ett bevis på
att det finns mänskliga tankar i denna
förvirrade, sjuka, genialiska och originella hjärna.
Almqvist var ju ej heller någon ängel, och
vad äro vi ej skyldiga honom: Almqvist och
Strindberg äro de mest genialiska författare
Sverige ägt i detta sekel. Kan man då ej
förbarma sig över mannen om han än varit
nedrig, mera av tokighet än av annat? Det är
min tro.»
STRINDBERG var själv avogt stämd mot
Finland. »Det måtte vara ett satans land
såsom jag uträknat», skrev han den 4 maj
1894 från Ardagger via Amstetten till Adolf
Paul i ett affektbetonat tillstånd — det var
vid den tidpunkt, när han inbillade sig vara
förföljd av K. A. Tavaststjerna efter ett
äventyr med dennes hustru. »Det är väl jolmigt i
F-land?» sporde han Paul en annan gång.
Men även i sina böcker, i Götiska rummen
och Svarta fanor, uttalar sig Strindberg
nedsättande om Finland och finländarna. Man
frestas att ställa denna antipati i samband
med att hans första hustru efter skilsmässan
bodde i Helsingfors med de tre barnen och
med den naturliga irritation han kände över
att under långa tider inte kunna sända dem
pengar — Finland förknippades med ett
äktenskapligt nederlag, en obetald räkning.
Kanske påverkades hans negativa inställning
även av andra faktorer. Man vet att
Strindberg umgicks i Sven Palmes hem och då detta
var en samlingspunkt för landsflyktiga
finländare under de första ofärdsåren, kan man
förmoda att han där träffade representanter
för den finländska överklass, ur vilken i tiden
Siri von Essen utgått, och att den
hyperkäns-lige diktaren av dessa inte bemöttes med
samma hjärtlighet, takt och égard som
konstnärskamraterna -—■ en Edelfelt, en Vallgren
—-hade visat honom.
Redan den 5 oktober 1891 hade Sven Palme
hållit en fest på Djursholm för Leo Mechelin
och Albert Edelfelt. I denna deltog hundra
personer, hela vänster-Stockholm, också
August Strindberg.
486
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
