Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Utpost i norr. En liten krönika om Luleå. Av Elof Ehnmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elof Ehn mark
eftersom det gamla Musiksällskapet från
1893 avslutade sin verksamhet 1921 med
Peterson-Bergers kantat till Luleås
300-års-jubileum. Men kärnan i ensemblen,
kammarmusikerna, fortsatte. Alltifrån en
legendarisk »Urkvartett» har det funnits och finns
alltjämt trogna och trägna violinister,
cellister och pianister, som samlas hos
varandra och spelar trios och kvartetter och
understundom även låter höra sig
offentligt. Sven Kjellström och Julius Rutström
hör till dem som gästspelat hos dessa älskare
av klassiska mästare och milda stråkars
klang. Men stadens musikutövare visade
sig ha krafter till mer. När boktryckare
Carl Rehnström grundade Luleå
Orkesterförening, kunde han knappast ana, att
denna musiksammanslutning skulle bli den
främsta i staden och att dess framträdanden
i sinom tid skulle fylla domkyrkan med
publik vid praktiskt taget varje konsert.
Även om nödig förstärkning kan fås från
I ig:s musikkår i Boden, är det förvånande,
att det nordliga Luleå förmår samla så många
och skilda amatörmusiker, att symfoniska
verk av Mozart, Beethoven, Brahms och
Mendelssohn årligen kunnat uppföras.
Avgörande för den stora framgången är att
staden anslagit medel till en heltidsavlönad
dirigent. Den anställde kapellmästaren,
Hans Bornum, har otvivelaktigt den största
förtjänsten av de vunna lagrarna, liksom
han skänkt klang och halt åt stadens
manskör och lyckats väl med en nybildad
blandad kör. På valborgsmässoafton har både
kör och orkester en traditionell konsert i
domkyrkan, avslutad med de anrika
vårsångerna utanför kyrkporten, stundom i
snöglopp, stundom i snålblåst men alltid
i det hoppfulla vårljusets skimmer, medan
eldarna tänds ute på isarna runt omkring.
Boktryckare Rehnström har i sin tur inte
vilat på lagrarna utan bildat en egen
blåsorkester, som flitigt är i bruk vid allehanda
evenemang från Barnens dag på hösten till
Svenska flaggans dag i juni. Musiklivet har
på senare år fätt ett mycket välkommet
tillskott tack vare flyglinjen Stockholm—Luleå.
Artister, som tidigare dragit sig för den
långa järnvägsresan, kan nu bekvämligen
ta sig upp och blir i regel entusiastiskt
mottagna. Bland dem som låtit höra sig, kan
man nämna Jussi Björling, France
Elle-gaard, Jolanda di Maria Petri och även
Rosita Serrano.
Från 1950 hoppas man få en
ändamålsenligare konsertsal i läroverkets nya aula,
som också kommer att bli teaterlokal,
tyvärr en smula för liten i fråga om
scenutrymme men i alla fall bra mycket bättre
än Sagabiografens hittillsvarande
Thalia-tempel, inte så litet påminnande om gamle
Sjövalls teaterlada i Ett resande
teatersällskap. Ändå har dess trånga bräder kunnat
ge rum åt minnesvärda representationer,
främst tack vare Riksteatern.
Lokalföreningens tioårsminne firades med Hamlet
(och Hans Jacob Nilsen i titelrollen).
Strindbergsminnet högtidlighölls med Dödsdansen
(där Anders Henriksson spelade kaptenen)
och själve operachefen Joel Berglund har
där stått i spetsen för en afton med Kungl.
Teatern, varvid bl. a. Helga Görlin och
Theodora Lagerborg medverkade.
Naturligtvis går de lättare sakerna bäst, inte minst
de årligen återkommande operetterna,
vilkas folkvimmel och hovfester tar sig
märkliga uttryck på den sviktande
miniatyrarenan. Stadens amatörer håller sig mest till
lokala revyer, som de dock inte sällan får
både fart och snärt på.
Konstlivet har gått avsevärt framåt under
det sista decenniet. När länsmuseet 1936
blev färdigt, fick staden i dess översta
våning en utmärkt utställningslokal, men det
dröjde till 1941, innan någon ordentlig
sammanslutning kom till stånd för
konstintressets främjande. Då bildades med
seminarieläraren Fritz Swedberg som främste
initiativtagare Norrbottens Konstförening, vilken
fick till uppgift att anordna utställningar,
konstföreläsningar och studiecirklar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
