- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionionde årgången. 1950 /
18

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Utpost i norr. En liten krönika om Luleå. Av Elof Ehnmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elof Eh n m a r k

gille i stadshuset. Där hålls anföranden på
allehanda bygdemål, där sjungs
hembygdssånger och kan t. o. m. täras
landskapsrätter, dock med undantag av
surströmming, eftersom sörlänningarna inte bör
avskräckas i den stora samlingen av skilda
folk och tungomål.

Föreningslivet är överhuvud blomstrande
och rikt förgrenat i Luleå. Inflyttade
ungkarlar, men även familjefäder, blir vanligen
omedelbart införda i W-sex, som har eget
hus med läsrum och restaurang. W-sex är
med andra ord Luleås klubb, där
ensamstående gentlemen, gräsänklingar men också
stadens övriga borgare kan samlas, när de
på engelskt manér önskar en kväll för sig
själva vid ett glas, en tidning eller ett parti
kort. Alltsedan Carl XIII:s-riddaren biskop
Bergqvists tid florerar också frimureriet,
som har sitt hemlighetsmättade hus utan
insyn vid Norra hamnen. På
fredagsaftnarna kan man skåda grupper av
frack-klädda och allvarliga herrar skrida fram till
denna högborg och försvinna i dess
sällsamma innandömen. Köpmannakretsarna
har sin Odd Fellow och
nykterhetsorganisationerna sina olika kretsar av templare.
I detta sammanhang kanske man också bör
nämna Rotaryklubben, som genom sin
representation av »tvärsnitt genom
samhället» har en stor uppgift att fylla i en
stad som Luleå med dess skilda intressen
och med dess livaktiga in- och utländska
resandeström. Vid jultiden har rotaryanerna
en stor familjefest på stadshotellet. Den
börjar med barnkalas och fortsätter med
julmiddag för de äldre, och det är en fest
som heter duga, full av glädje och gamman
och alla julbjudningars höjdpunkt.

Umgängesformerna i Luleå går inte i stil
med storstädernas uteliv. Samvaron sker
familjevis i hemmen, och sker den inte
familjevis, så kan det gå till på det sättet, att när
fruarna samlas till dambridge, så slår sig
herrarna ihop och äter surströmming, dock
inte hos samma värdfolk väl att märka.

Träffas man på offentliga lokaler, sker det
vanligtvis en trappa upp i restaurangen,
d. v. s. i form av mer eller mindre slutna
sällskap. Det finns gott om sådana.
Yrkesgrupper som läkare, tandläkare, jägmästare
och läroverkslärare har sina
kårsammanslutningar. Kvinnoorganisationerna
diskuterar och dricker kaffe, filatelister,
akvarievänner och andra har sina klubbar, och det
lär inte vara många lulebor som undgår
medlemskap i ett par tre föreningar. Men
vad det här närmast är fråga om, är inte
yrkes- och hobbysammanslutningar utan
föreningar av mer allmänkulturellt syfte.
Konstgillet har redan nämnts. Därjämte har
Luleå två livaktiga språkföreningar,
Svenskengelska föreningen och Alliance fran^aise.
Tack vare det förtjänstfulla British Council,
som ställer föreläsare till förfogande, har den
engelska föreningen kunnat vinna stor
framgång. Den har bl. a. klubbverksamhet med
läs- och talövningar, men givetvis är
föreläsningsaftnarna det viktigaste och
angenämaste. De brukar stundom följas av
diskussion på originalspråket och alltid av
supé med mycket blandad svensk-engelsk
konversation. Alliance fran^.aise har trots
mer begränsade resurser också lyckats
mycket bra med sina föreläsningskvällar, som
programmässigt går i samma stil som den
engelska föreningens. Vintern 1948—49 hade
man dessutom lyckats införskriva en äkta
fransyska, med det bevingade namnet
Pegas, som bosatte sig i staden och med
gallisk energi startade läsecirklar,
studiegrupper, familjekonversationer och filmklubb
och dessutom utsträckte sin
missionsverksamhet från Gällivare i norr till Skellefteå
i söder. Det skulle inte vara förvånande,
om det blev gott om norrbottningar bland
parisresenärerna sommaren 1949.

En mer sluten grupp bildar
Humanistiska förbundets lokalavdelning, grundad
och energiskt ledd av klassikern och
läroverksrektorn Einar Hårleman.
Medlemmarna väljs in och man håller på en viss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free