Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Helge Franzén. Av Arne Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arne Lindström
som den brukar göra — får måhända även
den nu dominerande abstrakta stilen
betraktas närmast som en förberedelse och
en genomgång. Kanhända den unga
generationens ledare har en annan uppfattning än
så länge, men så småningom måste man ju
komma till insikt om att sysslandet med
de rena formerna allena måste bli en
tämligen steril sysselsättning i längden.
Utställningsbesökaren, som ibland tvingas hasta
från den ena uppvisningen av abstrakta
målningar till den andra i huvudstadens
olika konstsalonger, får i varje fall ett
intryck av ödslighet inför allt detta, även om
han i och för sig är intresserad av och
sympatiskt stämd mot allt slags
experimenterande och alla slags nya uttrycksformer
inom måleriet.
Frågan är vad som skall komma efteråt.
Skilda riktningar finns inom svenskt måleri
av i dag men det är svårt att finna ut vartåt
strömmen kan vända sig, när de nu stramt
rättade unga kadrerna börjar skingra på
sig, och målarna börjar sätta nya
impulser i den mån de inte redan gömmer dem
inom sig själva. Saken är väl den att
framtiden håller på att formas i tysthet, under
hårt arbete och envist sökande i en del
ateljéer i landet, kanske flera, kanske inte så
många, kanske blott ett fåtal.
Vad som till slut blir därav kan man inte
veta än så länge. Det är så många
omständigheter som inverkar. För egen del har
jag dock en stark känsla utav att den
alltjämt unge Helge Franzén med säkerhet
tillhör dem som kommer att ge impulser
och lämna bidrag till den utveckling inom
måleriet som vi får bevittna kanhända redan
i den närmaste framtiden.
Man kan inte frigöra sig från ett sådant
intryck då man sitter och samtalar med
Helge Franzén i hans stora ateljé uppe i
dillströmska inrättningens gamla kapell i
övervåningen Glasbruksgatan 25 med en
underbar utsikt över Strömmen och staden
med tusen sinom tusen glittrande ljus. Det
är förresten en mycket vacker ateljé med
en altan mot bortre kortsidan, uppbärande
dels en stenkvinna av Ivar Johnson och
dels kapellets gamla predikstol, numera
inrett till skrivbord och »kontor» åt målaren.
Helge Franzéns måleri gör ett starkt
intryck av kraft och målmedvetenhet — om
»eruptiv kraft» talade en recensent i
»Konstvärlden» efter utställningen i
Svensk-fran-ska konstgalleriet 1942 — men som det
ofta händer sitter denna kraft inte i väldiga
fysiska resurser utan i inre spänningar.
Personligheten som man lär känna bakom
måleriet präglas av stor försynthet, av
hänsynslös självkritik, av motvilja mot varje slag av
yttre aggremanger. Han gör helt och hållet
intryck av att vara en god och fin människa
som av en inre nödvändighet tvingas att i
måleri ge uttryck åt en mäktig kraft inom
sig, en kraft som inte tål halvhet och
ljumhet utan kräver allt.
Den levnadsbana som den unge
konstnären tecknar för mig bjuder inte på några
våldsamma kastningar eller sensationella
händelser, men alldeles vanlig är den heller
inte. Han föddes på Kungsholmen 1913 och
började syssla med målning och teckning i
13—14-årsåldern. Han minns ett försök i
olja från fjärde klassen och en teckning från
ungefär samma tid, ett porträtt av modern,
som han nu tycker sig ha kommit på ett
sådant avstånd från i tiden att han kan säga
att det är bra.
— Jag hyste aldrig någon tvekan om att
jag skulle bli konstnär!
Familjen var dock mera osäker på det
lämpliga i en sådan bana och det kom till en
kompromiss: Helge skulle fortsätta till
realexamen och tog han den med bra betyg,
så fick han välja konstnärsbanan om han
fortfarande hade lust till det. Unge Helge
var en ambitiös natur och han arbetade
sig flitigt igenom skolåren och avlade sin
realexamen med mycket goda betyg.
Följden blev dock inte den väntade:
föräldrarna fann det upprörande att sonen skulle
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
