Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Något om barndomsvärlden i Fredrik Vetterlunds lyrik. Av Bror Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Vetterlunds barndomshem i Halmstad.
I ett hörn på gården
mellan klosterlikt mörka förfallna byggnader
står ett äppelträd
i middagsglansen.
–mellan den gamla gårdens
skräp och vagnar
sträcker apeln
sina grenar
I fråga om versens form var Vetterlund —
i förbigående sagt — modern en mansålder
före våra dagars modernister. Och
romantikern Vetterlund har ej varit atterbomsk
så det stört utan gärna rört sig med
vardagens enkla ting. Fast ändå görs ej avkall
på romantiskt mediterande; de enkla tingen
ha aldrig för honom varit kollyn. Han har
kunnat tala med dem, liksom de med
honom, — mest melodiskt kanske, då
folkviseton anslagits. Som i »Vårluft» (I dagens
stunder):
Står på gården en apel ljus, —■
Solsken, spela i vinden!
3—Ord och Bild, 5g :e årg.
Sakta vaggande gröna hus
strö sina blad för grinden.
Rikedom
av vita blom
smeker mig lent på kinden.
Erinringar, minnets synbilder, göra
hjärtat fullt:
Varje ton, som min själ har kvar,
tonar genom mitt minne.
Varje syn ifrån barnadar
träder här för mitt sinne
solskensskir —
och det blir
vårligt och blått därinne.
Det var något från gården. Än gatan då?
Även den upplevdes naturligtvis. Tidiga
barndomsminnen lysa intimt i en sådan dikt
som »Gatans morgonsken» (Thuledagrar)
Du morgonsken på gatan
från barnadar
min vän du var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
