Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Något om barndomsvärlden i Fredrik Vetterlunds lyrik. Av Bror Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bror Eriksson
Som pojke sprang jag ofta
barhuvat yr
på äventyr,
när du, du sjöng i hjärtat
om stund som sorglöst flyr.
III.
Fredrik Vetterlunds närmaste anhöriga
voro far och mor samt farmor. Fadern
skymtar sällan. Han var också så jämt
upptagen av vad till hans verksamhet hörde.
Ej heller modern syns ofta, men när så sker,
är det något betagande ljust och blomlikt
över henne. Det är nästan som hon bure
gloria i rader som dessa ur »Hjärtats rop»
(I Gråbergsland:)
Jag minns så livligt hur din moderssjäl
en gång en låga var, som stod i släkt
med morgonskimret i min barndoms rum.
Då var du ung, du ilade så lätt
i hemmets trappor, ingen var som du,
och äppelträdet lyste på vår gård,
och dina ögon lyste blå.
I del II av Lindbladska samlingsverket
»Min mor», 1947, berättar Vetterlund i
artikeln »För länge, länge sen . . .», att hans
första tydliga minne av modern rör sig om
ett tillfälle i hans tre-fyra-årsålder, då hon
hade tagit honom på armen och »med sin
lätta gång» sprungit upp till vinden för att
genom en glugg i ett vindsfönster visa
honom världen. Han fick se ut över gården
och kajen med skutorna och »långt bort
mot öster och söder i skimmer och
morgonglans». Han tycker sig ha uppfattat, hur
arbetsvimlet fyllde hamnen, hur rop och
sång från sjögastarna hördes. »Det var
poesien som mötte mig», säger han.
Minnesbilderna från utblicken genom
vindsgluggen glimma friska och levande i
»Bland drömsyner» (I dagens stunder)
Över tak och brutna gavlar viken
ser du, kaj och stad och fartygsrad,
skådar ut i öppna solskensriken,
lögar dig i luftens klara bad.
Livet uppå kajen kan du höra,
friskt matrosens sånger nå ditt öra.
och på gården avlas rörlig id.
Fönstren stå med fläktande gardiner,
i de lj usa gazer solen skiner —
morgonluft i vårens första tid!
I hågkomsterna av fester och högtider i
hemmet saknas moderns bild självfallet
icke. Modersbestyr och helgkänslor flätas
i erinringen samman mer än en gång. Som
i »Julaftnar» (Thuledagrar):
O barndomens julefester!
Hur granen muntert blänkte
i glitter och karamell,
att snart åt oss han skänkte
kvällarnas kväll!
Ty där gick mamma redan
och prydde den med sin hand
och tände och log åt svedan,
när vaxet dröp ibland.
All skymningens klarhet den höga
låg speglad i hennes öga
själfullt och sorglöst blå.
När skalden en gång, då modern var borta
ur de levandes land, och han i brådskan
en julafton trängdes »i gatans stim och
rusning», kom minnet av barndomens julaftnar
så gripande för honom, att han känner, hur
en fjärran himmelsljusning
lyser som fordom ren,
ren som den dödas blickar
av blått och stjärnesken.
Det är som dämpad musik från en fj
ärrorgel.
Det är nämnt, att Fredrik Vetterlunds far
var mycket upptagen. Även om modern
gällde detta. Hon var apotekardotter från
grannstaden Laholm, hade fått en vårdad
uppfostran, som hos henne väckt och
utvecklat livliga intellektuella intressen. Hon måste
vara med både nu och då i den tidens kvinn-
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
