Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Något om barndomsvärlden i Fredrik Vetterlunds lyrik. Av Bror Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bror Eriksson
Halmstad har ett kulturvårdande
samfund, »Föreningen Gamla Halmstad», som
utger årsböcker, där Vetterlund flitigt
medarbetat. I årsboken för 1931 berättade han
under rubriken »Före storskolan» ett och
annat om sina många från egentligt
skoltvång så fria barndomsår, då han på det
hela taget efter eget skön läste och ritade
och fantiserade vid kartan etc., och säger
sammanfattningsvis:
»Riktig skola slapp jag gudskelov eljes» (dvs.
med undantag för terminen i privatskolan) »att
besöka ända till dess jag kom in i läroverkets
andra klass, och jag hade några år av utveckling
på egen hand med det jag själv ville läsa, som
blev vida fruktbarare och som jag inte nog kan
tacka föräldrarna för.»
Sådan skolordning kunde få förekomma
då! Med nutida paragrafpedagogik vore den
naturligtvis oförenlig!
Fredrik Vetterlunds tidiga
barndomsintryck av hemmet med anhöriga och övrig
omgivning kunde få gro, befästas och mogna
utan störningar av tidig jäkt för skolans
skull. Betydelsen härav kan i hans fall ej
skattas högt nog. Han fick tid och rum för
att i sitt psyke lagra upp förutsättningar
för att i särskild grad bli, vad kritiken
genom årtiondena varit så enig om:
en barndomstidens och barndomsminnenas
obrottsligt trogne diktare. — Klara
Johanson, också Halmstadsbarn, begåvade i en
essay i »Varia» 1908 Vetterlund med
hederstiteln »Livsgryningens poet», — en i svensk
dikt lika ovanlig som för hans del in
am-plissima forma berättigad utmärkelse.
Då, 1908, fanns ännu blott debutboken av
1896 samt en som nämnt i essayboken
Studier och dikter, 1901, infogad diktknippa, —
en kanske mindre lycklig anordning, vilken
ej heller upprepats i senare essaysamlingar.
Men — som redan inledningsvis sagts — i
diktbok efter diktbok kan man följa, hur
han undantagslöst haft något barndoms-
eller Hallandsmotiv med. I hans geografi
är Halmstad alltid centrum, — hans
barndoms Halmstad, — »luftsynernas stad»,
som han älskar att kalla den.
När Vetterlund under studietiden i Lund,
där han tillhörde Göteborgs nation, skrev
en dikt till invigningsfesten för
nationsfanan den 30 april 1895 — »För fanan (I
dagens stunder), ej omtryckt, — glömdes
Halmstad ej ens då:
Upp ur fjärran stiger glad
tusen gosseminnens stad . . .
Om vi så ett ögonblick återgå till
förutnämnda Sveriges Författarförenings
festskrift 1921 och Fredrik Vetterlunds bidrag
däri — han har däröver satt »Unga
intentioner», — en liten alldeles ovärderlig
källskrift, — så avlägger han där om sin dikts
förhållande till barndomsminnena följande
bekännelse, med vilken »klippen» i denna
lilla orientering må sluta:
»–ehuru jag tycker, att jag tömt ämnet för
mig — fastän Gud skall veta att jag aldrig fått
ur det dess finaste individuella innebörd — så
är det mycket möjligt, att ett plötsligt motiv
ånyo, när jag minst tänkte det, kunde bringa
själens strängaspel att ljuda, och att detta
förhållande icke heller ändrar sig.»–-
»Stämningsmelodin» har ej heller efter
1921 tystnat. Lika litet har den ändrat
tonart. Även om årens långa följd givit
sordinerande erfarenheter, har troheten
mot den — som det synes — från barnsben
givna livsinriktningen varit av den
obrottsliga art, som inga tidernas makter förmått
rucka på. Hans livs stämningsmelodi har
varit och förblivit en och samma i
allmänhet taget; — måhända ha anförda exempel
kunnat en smula visa, hur detsamma i
synnerlig grad gäller hans betagenhet i
minnena av barndom och barndomsvärld.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
