Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Dödsbesatt och livsberusad. En studie i Albert Camus' författarskap. Av Holger Ahlenius. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Ahlenius
den massdöd och gräsligheter omkring sig
tills han själv faller för de sammansvurnas
dolkar.
»L’étranger» (1942; sv. övers. 1946), den
roman varmed Camus slog igenom, utspelas
till en början kring en likkista, utvecklas
sedan till historien om ett dråp och avslutas med
en dödsdömds betraktelser.
»Le mythe de Sisyphe» (1942; sv. övers.
1947), den essay som utgör kommentar och
överbyggnad till romanen, utgår från
självmordet som grundläggande problem, det
fysiska självmordet och det filosofiska, och
uppställer medvetandet om döden som ett
elementärt mänskligt krav.
»Le malentendu», den nutidspjäs som skrevs
1943 och spelades följande år (sv. övers. 1949),
handlar om ett mord begånget av två
yrkes-mörderskor, som slutligen också berövar sig
själva livet.
»La peste» (1947; sv. övers. 1948), den
stora roman som tillvann sig de franska
kritikernas pris, berättar från första sidan till
den sista om farsotens och dödens härjningar
bland en hel stadsbefolkning, om dödsbäddar
och dödsrosslingar. Romanens ena
huvudperson, läkaren Rieux, har valt sitt yrke
sedan han en gång som ung konfronterats med
döden och hört en kvinna ropa »aldrig» i själva
dödsögonblicket. Den andra huvudpersonen,
vännen och kampkamraten Tarrou, har i all
sin handel och vandel utgått från sin
ungdoms intensiva reaktion mot dödsdomar och
avrättningar.
)>L’état de siège» (1948) slutligen, det
scenverk där pesten antagit gestalten av en brutal
underofficer, ställer vid dennes sida en
kvinnlig sekreterare, som ser till att hans order går
i verkställighet — döden.
Denna dödsbesatthet, som väl hållits vid
makt och förstärkts genom sjukdom, krig,
ockupation, nazibarbari och motståndskamp,
går av allt att döma tillbaka på en primär,
chockartad ungdomsupplevelse. Man ser den
skymta lite varstans i Camus’ verk, men hur
den exakt har tett sig i verkligheten hör inte
till de biografiska uppgifter han meddelat
sin svenske essayist.
2.
Albert Camus är född 1913 i den lilla staden
Mondovi i östra Algeriet, 25 kilometer söder
om kuststaden Böne. Fadern var en fattig
hantverkare som dog under kriget och som
sonen aldrig har känt. Modern var av spansk
härstamning. Proletära levnadsvillkor satte
sin stämpel på hans uppväxtår. Han gick i
skola i Alger och studerade sedan filosofi vid
dess universitet. Likt otaliga andra fattiga
franska studenter försörjde han sig själv under
studieåren; han arbetade i en firma för
biltillbehör och i ett skeppsmäkleri, han hade
anställning som meteorolog och som tjänsteman
vid prefekturen. Han tog licentiaten i filosofi
och hade tänkt fortsätta sin utbildning till
agrégé — den speciella lärarexamen vid
franska universitet — men sjukdom kom emellan,
och 1938 övergick han till journalistik i
tidningen »Alger Républicain»; sedan flyttade
han till moderlandet och var medarbetare i
»Paris-Soir» intill juni 1940.
Camus tillhörde i Alger den krets av
intellektuella som samlades kring förläggaren
Edmond Charlot; denne befordrade hans
första små böcker till trycket och kom senare
att spela en betydande roll för den
intellektuella motståndshärden i Nordafrika. Från
unga år har Camus besjälats av ett
lidelsefullt intresse för teater. I Alger var han
anima-tören i teatergruppen »L’équipe», som
debuterade med en dramatisering av Malraux’
berömda novell »Föraktets tid». Gruppen
skapade också ett kollektivt författat
scenverk, »Révolte dans les Asturies», en pjäs i
fyra akter som inspirerats av
gruvarbetar-upproret i Orviedo 1934. Uppförandet
förbjöds på grund av det revolutionära
innehållet, men stycket publicerades i bokform 1936
genom Charlots försorg. Ehuru anonymt är
det till stor del ett verk av Camus. Hans
speciella tonfall och tankegångar röjer sig redan i
den inledande notisen: »Det behövs bara att
en handling såsom här leder till döden för att
den ska snudda vid en viss form av storhet
som är säregen för människorna: absurditeten».
»L’équipe» satte däremot upp flera andra
pjäser, bland dem »Bröderna Karamasov»,
där Camus spelade Ivans roll, och Aischylos’
»Prometheus» i en outgiven översättning av
Camus.
I kretsen kring Charlot blev han bekant
med filosofen Jean Grenier, som tycks ha fått
en viss betydelse för honom, eftersom både
»L’envers et 1’endroit» och en av studierna i
»Noces» är dedicerade åt denne. Grenier
tillhör som filosof existentialisternas
vittförgrenade familj. Jean Wahl, i sin översikt av den
franska nutidsfilosofien, upplyser om honom,
att han lärt sina läsare att misstro vissa franska
tankevanor och att Ȍterfinna ett ursprungligt
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
