- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionionde årgången. 1950 /
76

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Corpus Christi Mysticum. Ur Gertrud von Le Forts »Hymnen an die Kirche». I översättning av Folke Gjerulf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur Gertrud von Le Forts »Hymnen an die Kirche»

CORPUS CHRISTI MYSTICUM

i översättning av FOLKE GJERULF

i

Såsom himlens blå omsluter alla med sin nåd,
så spänner du ditt tält över de förskingrade.
Såsom solens guldhav översvämmar markerna,

så flödar du från själ till själ.
Du är såsom en ström, som genomlöper allt,

du är såsom en alltomfattande famn i salighetens djup.
Du är såsom vårt hemlands knoppningstid,

du är såsom den stund, då vårt förnuft får skåda klart.
Ty vi lågo i gudomens sköte inneslutna i varandra,

vi lågo slumrande i skaparens hemlighet.
Vi voro närmare varandra än i kärlek,

vi voro ett, långt innan allt tog form:
Se, du stiger fram ur dunklet som en minnets helgedom,

du stiger skyhögt upp ur allt, vad tiden överskylt.
I dina klockors malm genljuder sången om vårt ursprung,
dag och natt vår eviga hemfärds sång.

II

Men överallt på jorden blåser hemlöshetens vind:
lyssna, klagan hörs i alla länder!

Överallt är en och aldrig två.

Överallt ylar ett skri i en ensam cell,
trevar en hand bakom låsta dörrar;

Överallt är en levande begravd.

Våra mödrar gråta och våra älskade förstummas;

ty ingen kan hjälpa den andre: ensamma äro de alla.

De ropa på varandra från tystnad till tystnad,
de kyssas skilda från varandra.

På tusen smärtors avstånd älska själarna varandra.

Ty all mänsklig närhet är såsom gravkullars vissnade blommo
och allt som tröstar är som en röst ur fjärran —

Men du är såsom en röst innerst inne i själen.

76

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free