Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Hågkomster av Romain Rolland. Av M. de Paillerets O. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. de P aili er et s O. P.
hänsyn till tiden för deras tillkomst tyvärr
är mindre kända i utlandet.
I tre omgångar blev jag under dessa
dystra år inbjuden att gästa Romain Rolland
och hans hustru och så kom det sig, att jag
tillbragte flera veckor i deras lilla hus i
Vézelay. Kullen där har ett underbart läge,
omgiven av fält, vingårdar och dungar mitt
på en slätt med vida utblickar och krönt av
det romanska underverk, som
Clunymun-karna på noo-talet reste till Maria
Magdalenas ära. Det är en av de sällsynta platser,
där natur, konst, historia och bön samverkat
för att skapa något som är omöjligt att
fånga eller definiera, en förandligad atmosfär
utan motstycke. Jämförd med sin forna
storhet är byn Vézelay numer ett mycket
obetydligt samhälle. Kullen är icke dess
mindre fortfarande en plats där »Anden
blåser». Jag förvånade mig ingalunda över
att Romain Rolland, så samstämd med
naturens rytm och lyhörd för själslivets röster,
hade valt att dra sig tillbaka just hit, fjärran
från storstadens buller och larm, som han
alltid avskytt. Han befann sig dessutom här
nära sin födelse trakt.
På denna ort förde han en tillvaro, som
var den mest inrutade och mest
arbetsamma man kan tänka sig, och han utnyttjade
till det yttersta den lilla rest av fysiska
krafter, som ålder och krämpor ännu ej
fråntagit honom. På hela förmiddagen lämnade
han icke sitt rum och sitt skrivbord. Vi
lunchade kl. i, men han dröjde inte gärna
vid bordet utan försvann kvickt upp till
sig och fortsatte att arbeta till framemot
fyratiden. Då drack man te och nu var han
mindre obenägen att fortsätta
konversationen eller också tog han emot någon eller
några av det fåtal personer, med vilka han
umgicks i Vézelay. Likväl fick han vanligen
tid över till arbete före middagen, som
intogs kl. 8, varefter man i regel samlades i
salongen; medan han ännu hade tillräckligt
med krafter kunde det då hända, att han
musicerade, varvid han alltid med förkärlek
återkom till den musiker, som intar en så
stor plats i hans liv — Beethoven — eller
också läste hans hustru högt.
I denna avskildhet i Vézelay tog Romain
Rolland icke längre någon del i det gigantiska
tumult, som ställde mot varandra
nationer, idéer och människor. Hur skulle det
för övrigt ha varit möjligt för honom att
tala fritt med hänsyn till den tvångströja,
som ockupationsmakten påklätt oss? Man
visste dock, att han kraftigt tagit parti mot
diktaturerna och att han, efter att ha
bönfallit regeringarna att göra allt för att
undvika kriget, icke denna gång — i motsats
till 1914 — trott sig kunna ställa sig utanför
det hela. Men alla försök att besvärja
stormen hade misslyckats och kriget hade brutit
ut, detta krig, som han trots sitt hat mot
allt vad våld hette såg sig tvungen att öppet
gilla.
Man skulle kunna diskutera åtskilligt om
dessa båda ställningstaganden — 1914—18
och 1939—44. Jean Paulhan vill i sin
nyligen utkomna bok »De la paille et du grain»
göra gällande, att de djupast liggande
orsakerna till denna motsättning skulle vara
av rent politisk natur: 1914 års krig var
ett »högerkrig» medan det senare var ett
»vänsterkrig» (s. 146). Jag kan mycket väl
föreställa mig, att en sådan förklaring vore
tillfyllest beträffande åtskilliga av dem,
som åberopa Romain Rolland, men i fråga
om honom själv torde problemet vara
betydligt mera komplicerat.
I ett självbiografiskt, postumt utgivet
fragment, le Périple, blottar han — på tal
om sin hållning under det senaste kriget —
djupet av sin idealism, opåverkad av tidens
växlingar: han kan icke, säger han där, ta
tillbaka något av det han sagt eller gjort,
men han beklagar vemodigt
otillräckligheten av sin psykiska och moraliska kraft,
något som utan tvivel hindrat honom att
höja sig till det plan, från vilket det skulle
varit honom möjligt att spela rollen av
ledare, att stifta fred i stället för att ta parti,
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
