Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Seklens kultur i norskt landskap. I. Gudbrandsdalen. Av Jöran Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S e kl en s kultur i
norskt landskap
nåde inför den »fløielsbrune, nesten sorte
stavkirke». Och han fortsätter: »Da jeg
kom inn på Sve, holdt en mann på å slipe
Ijåen sin; han stod i grå vadmels
snipp-kjole og rød topplue. — Her vilde jeg være.
— Her bodde ennu småkonger på
storgår-dene, og husmennene var deres træler. Bak
dette primitive liv, bak disse kraftige, sterkt
utpregede mennesketyper og denne
eien-dommelige bygningsstil ante man
middel-alderen; bak de store skogene inn imot
Randsverk lå jo Stuttgången og Gjende og
hele Jotunheimens troll verden.»
Som en liten fästning vid porten till
Gud-brandsdalen ligger idyllstaden Lillehammer
med Norges Skansen, Anders Sandvigs
imponerande vackert uppställda
friluftsmuseum Majhaugen på sluttningen ovanför.
Här har man, med dammar, småsjöar och
grönska emellan, med hus och hela gårdar
och med fäbodar uppe på toppen, ett stycke
forna dagars Norge levandegjort för vår
egen tid. Lillehammer har, dels genom sitt
vackra läge och dels genom sin egenskap
av Gudbrandsdalens huvudstad, blivit ett
konstcentrum, där många betydande målare
hållit till och arbetat, och i dag har den lilla
staden ett konstgalleri, visserligen ringa till
omfånget men försett med verk av många
bland de största mästarna i landet. I
litterärt avseende har staden också åtskilligt
att bjuda på. Här bodde Sigrid Undset.
Och i svensk dikt finns två gestalter från
denna stad bevarade i livfulla och vänliga
porträtt: det är Frödings småflickor Elsa
och Greta i dikten Härjarinnor, som är
skriven i Lillehammer, under den tid skalden
vilade sina nerver på Suttestads pensionat
strax söder om staden.
Trång och smal, med ofta bara några
hundra meters bredd av åkerjord till plogens
bruk, går dalgången från sydost mot
nordväst sina närmare 15 mil upp till
järnvägsknutpunkten Dombås, bortom vilken den
går över i Romsdalen och fram till havet
vid Möre och Moldefjorden. Med höga fjäll
Stavkyrka i Ringebu.
på sidorna och ett invecklat system av
sidodalar följer den Lågens flodfåra förbi alla
de kända platserna: Fåberg och Gausdal,
Öyer, Ringebu och Hundorp, Fron och
Vin-stra, Kvam, Otta och Sel samt i den
ålderdomliga Ottadalen Vågå, Garmo, Lom och
Skjåk. I Kristin Lavransdatter berättar
Sigrid Undset med en av sina glittrande
naturskildringar om dalen en höstmorgon,
då Kristin och hennes far tog vägen från
hemmet i Sel och ner mot sjön Mjösa:
»Så red de ut av gården i grålysningen. Tåken
lå hvit som melk over bygden. Men om en stund
tok den til å bli lettere, og så sivet der solskinn
igjennem. Og dryppende av dugg lyste frem i den
hvite dis voller, grønne av håen, og bleke
stubbmarker og gule trær og rogn med glinsende röde
bær. Fjellsidene skimtet blå og stigende op i dis
og damp — så revnet tåken og drev i dotter
mel-lem liene, og de red nedover dalen i det deiligste
solskinn, Kristin fremst i flokken ved sin fars side.»
På den tid då de norska fjälldalarna
koloniserades, skall bebyggelsen, röjningen
av skogen, ha kommit till Gudbrandsdalen
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
