Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje häftet
- Hilma Angered-Strandberg. Av Anna Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hilma Angered-Strandberg
lyser varmare än i den kalla norden, och det
var här hon träffades av döden.
Det kändes gott för hennes vänner att hon
fick sluta sina dagar i det sköna Meran och ej i
den torftiga kammaren i den andliga
isoleringen i villa 20 på Mösseberg, där snön vid
den tidpunkten låg tung över det brutna
taket.
*
Så orättvist bortglömd som Hilma Angered
blivit, är det kanske säkrast dra fram litet
personalia. Fadern, justitierådet Karl Gustaf
Strandberg var kusin med diktaren med den
berömda pseudonymen Talis Qvalis och en
kulturpersonlighet även han. Vid sidan av
juridiken idkade han vitterlek, invaldes i
Akademien och blev dess sekreterare. Hilma
Angered berättar, att hon redan som helt
liten hänryckt åhörde faderns deklamation av
de stora skalderna. Modern ogillade detta och
önskade att flickan velat lyssna till stycken
ur bibeln. Men Hilma var stridbar och
upprorisk, först och främst emot konvenansens
regler, hon tyckte alltid »upp och nervänt»
och längtade att göra något »spritt galet».
Föräldrarna dog unga och själv måste den
några och tjugoåriga Hilma tänka på att
försörja sig. Hon blev det enda som anstod en
flicka ur ett bättre hem -—• sällskapsdam.
Hon kom i olika adliga familjer men bröt sig
ut ur dessa trånga miljöer, tog
telegrafistexa-men 1883 och fick anställning i Fjällbacka.
Härifrån började hon skriva i
Handelstid-ningen. Då emellertid societeten i den lilla
västkustorten kände sig avritad på ett mindre
smickrande sätt och hon därtill höll ihop med
en ung målare, Hjalmar Angered, son till ett
fiskarfolk, hade hon gjort sig omöjlig. Hon
gav sig till Göteborg och blev fast anställd i
Handelstidningen ,där hon stöddes av
huvudredaktören Sven Adolf Hedlund och blev vän
med hela hans stora släkt. 1887 kom hennes
första bok ut med titeln »Västerut», en
samling starka skärgårdsnoveller som fick ett
mycket gott mottagande i pressen.
Hjalmar Angered for följande år till
Amerika för att förtjäna guld åt dem bägge, och
Hilma kom snart efter. I det nya landet gifte
de sig, ty där tål man sannerligen inga fria
förbindelser, som Hilma svärmade för. — När
den sjuke Gorki med sin väninna kom till
Amerika blev de icke mottagna någonstädes . .
och det var år 1934. Hilmas Hjalmar var en
god och enkel man med konstnärlig läggning
men utan möjlighet att slå sig fram. Och efter
sex hårda år av den pinande kampen för
uppehället, under vilken makarna även
förlorade två barn i späd ålder, återkom Hilma
Angered till Sverige utfattig och lungsjuk.
Hennes man for så småningom hem även han
och de bodde på olika ställen i Sverige,
ständigt under ekonomiskt tryck. Angered dog
1919. Hans maka överlevde honom i åtta år,
hon avled den 4 januari 1927. Hon hade
trots sin bräckliga hälsa nått den höga åldern
av 72 år, tack vare att hon efter hemkomsten
fört en sjuklingstillvaro -—- och först och främst
tack vare sin okuvliga livskärlek.
I romanen »Lydia Vik, En själs historia»
(1904), skildrar hjältinnan (Hilma Angereds
alter ego),sin barndom och ungdom i det
kulturella stockholmshemmet där hon, en äregirig
och temperamentsfull flicka, ständigt var i
opposition till allt och alla och kände sig kallad
till något stort. Varför inte en stor
skådespelerska eller en dito författare? Tvungen att
förtjäna sitt bröd kom hon först ut som
sällskapsdam till en gammal adlig släkting
vilken hon beskriver med besk ironi, tror sig
till sist vara kär i en frisinnad författare ur
underklassen och förenar sig med honom.
Svalget mellan dem visar sig vara mycket
djupt och ger anledning till konflikter.
Desillusionerad men upprätt vill hon dock med
kraft bära sitt öde.
I »Den Nya Världen», med vilken hon helt
slog igenom 1898 och som följdes året därpå
av »Det Gamla och Det Nya Hemlandet»
(småberättelser), behandlar hon
svensk-amerikanernas tillvaro på andra sidan Atlanten.
Man kan säga att allt däri var nytt. Vad
visste vi om våra landsmäns liv i Amerika?
Att flertalet försvann i malströmmen. . . De
smarta kom hem på korta besök, grant
utstyrda och med dollars i pungen, och de stod
för oss endast som osympatiska uppkomlingar
med vilka vi ingalunda ville ha något att göra.
Men i »Den Nya Världen» tvingades vi med
eller mot vår vilja att följa den flod av sunt
svenskt arbetsblod som tappades ur vårt på
människor och mynt fattiga land.
Det omaka par i boken som Töre Hultman
och hans fästmö Louise Niefelt bildade sedan
de låtit viga sig efter hennes ankomst till den
nya världen, visade oss med skrämmande
ärlighet hur det var att utan kontanter hålla
sig uppe därborta. Louise’s 200 dollars som
föreföll dem som en stor penningsumma smälte
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:25 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0163.html
