Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Dikttolkare och stilanalytiker. Av Helge Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Gullberg
den äldre nordiska visdiktningen, särskilt
medeltidens folkvisa och Wivallius’
visdiktning. Bland hans hithörande arbeten
må nämnas Norsk kämpavisa i östnordisk
tradition (1921), Studier i Wivallius visornas
kronologi (1921) och Studier till den
svenska folkvisans historia (1931), det
sistnämnda hans huvudarbete inom detta
område. Vid sidan av dessa grundlärda,
skarpsinniga verk har Ek publicerat de mera
populärt hållna framställningarna Den
svenska folkvisan (1924) och Lars Wivallius’
visdiktning (1930), båda tillhörande
mästerverken inom svensk litteraturforskning,
och utgav år 1939 tillsammans med Erik
Blomberg Svenska folkvisor i urval, en
lätt-tillgänglig, värdefull folkupplaga.
I sina folkvisestudier gör Ek bland annat
gällande, att kämpavisan är av
västnor-diskt (främst norskt) ursprung och
riddar-visan av östnordiskt (danskt). Vidare
hävdar han, att den i Sverige så folkkära
legendvisan skulle ha utformats här redan
på 1200-talet. På sina håll har hans
forskningar och teser blivit föremål för skarp
kritik. Han har dock inte blivit svaret
skyldig, och hans åsikter har efter hand slagit
igenom. Även om några av hans resultat
måste betraktas som osäkra, är han
obestritt vår främste folkviseforskare, för att
inte säga vår ende verklige fackman på
området. Man beundrar inte mindre lärdomen
och de djupplöjande utredningarna än den
fina psykologiska tolkningen. Framför allt
häpnar man över det fantastiskt säkra
minne som låter Ek suveränt behärska de
otaliga textvarianterna på olika språk och
hålla sikten klar i det svåröverskådliga
virrvarr som folkvisedikten utgör.
Med sin insats har Ek lyft
folkviseforskningen upp på ett högre plan än tidigare,
och hans studier har i vida kretsar väckt till
liv intresse för folkvisan som dikt. Hans
mångåriga möda på detta arbetsfält har
sålunda burit rik frukt.
Vid sidan av folkvisan har 1700-talets
litteratur varit huvudområdet för Eks
forskning. Doktorsavhandlingen ägnades åt
Franzéns Åbodiktning (1916). Där mötte
redan en mogen vetenskapsman och trädde
i dagen de egenskaper som är Sverker Eks
signum som forskare: den säkra
psykologiska blicken, den starka känsligheten för
poetiska värden, den livliga
kombinationsförmågan och den utpräglat stilanalytiska
begåvningen. Framför allt fängslar hans
analys av den första versionen av Sången
över Creutz. Få gradualavhandlingar har
som Eks bevarat sin halt genom åren;
alltjämt ett av hans bästa arbeten är den ett
av de mest betydande verken inom vår
litteraturhistoria.
Stimulerad av sin lärare Otto Sylwan,
själv framstående Kellgrens-forskare, hade
emellertid Ek redan långt tidigare som ung
student 1907 debuterat med en uppsats
om Kellgrens kritiska verksamhet i
Stockholms Posten. Den följdes av studierna Om
Kellgrens sista diktning (1910) och
Kellgrens Åbodiktning (1915). Trots sitt rika,
mångskiftande författarskap på andra
områden har Ek aldrig släppt kontakten med
sitt första ämne. Därom vittnar bland
annat uppsatsen om Den nya Skapelsen
(1924) och framför allt hans
medarbetarskap under de senare åren i Svenska
vitterhetssamfundets nya stora
Kellgrens-upp-laga. I detta snart fullbordade ståtliga verk
har Ek nedlagt decenniers forskningsarbete.
Vid sidan därav har han med biträde av
en ung forskare utgivit en resonerande
bibliografi över de tidigaste dikterna i
Stockholms Posten. Han har förträffligt belyst
framför allt Kellgrens och makarna
Lenngrens bidrag till tidningen och tecknat dess
tidigaste historia.
Frånsett folkskriften om Fredrika
Bremer (1913) och undersökningarna om
Kellgrens och Fru Lenngrens prosabidrag till
Stockholms Posten har Eks författarskap
uteslutande rört sig inom lyrikens fält. Där
har han företrädesvis uppsökt de ungdom-
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
