Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Dikttolkare och stilanalytiker. Av Helge Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dikttolkar e och stil an aly tik er
modskris och kärleksdröm i Viktor
Rydbergs liv och Frödings väg till hjältedikten
Balen, för att inte tala om analysen av
Träsnittet i psalmboken.
Att den spekulativa, evighetsträngtande
dikten Drömliv, ett av Rydbergs ståtligaste
poem, har beröringspunkter med dikten
Två i sadeln, har länge varit uppenbart.
Av den senare finns två versioner, båda
med ett starkt erotiskt inslag. I en
jämförande analys av dessa visar Ek, hur den
omogna dikt som han daterar till år 1857,
nio år senare har omarbetats till en
konstnärligt vida överlägsen skapelse, till
brädden fylld av en förnyande kärleksupplevelse.
Bakgrunden för denna och överhuvud för
den svårmodskris som Rydberg genomgick
år 1866, är enligt Ek diktarens lidelsefulla
svärmeri för fru Stina Hedlund, maka till
redaktör S. A. Hedlund, Rydbergs
arbetsgivare och vän. I dikten Skogsrået 1872
bevittnar vi skaldens uppgörelse med
kärleksdrömmen. Han skildrar där det
överväldigande intrycket av Stina Hedlunds
förföriska pianospel, som han känt sig
trollbunden av. Den säkerligen samtidigt
skrivna dikten Snöfrid kan också enligt
Ek ses i belysning av fru Hedlunds roll
i Rydbergs liv. Den tecknar dagsidan av
deras vänskapsförhållande; hon framstår
där som hans rådgiverska och biktmor.
När sedan den stora lyriska
inspirationsvågen hos Rydberg väller fram hösten
1875, renskriver han den andra versionen
av Två i sadeln, och i februari 1876
bearbetar han den till Drömliv. Där har, som
Ek uttrycker det, »samspelet mellan vän
och vän lyfts upp på ett helt andligt plan,
och bägge smälter på ett nästan
okroppsligt vis in i den stora naturförälskelsen».
Eks tolkning är djupsinnig och elegant
framförd, bevisföringen verkar slående.
Det försök som har gjorts att bortförklara
Stina Hedlunds roll och sätta upplevelsen i
samband med en annan kvinna torde inte
vinna framgång.
Tillkomsten av Frödings Balen
behandlade Ek redan för trettio år sedan i
Festskrift tillägnad Werner Söderhjelm 1919.
De där angivna synpunkterna har han i
stort sett kunnat fullfölja i den nu
publicerade undersökningen. Denna är dock en
fullständig omarbetning med beaktande av
nytillkommet material. En läsning av de
båda studierna efter varandra ger en god
bild av Eks utveckling som forskare. I
båda träder oss den lärde, uppslagsrike
och samvetsgranne litteraturtolkaren till
mötes, men hur mycket mera av
psykologisk fördjupning, av smidig känslighet för
poetiska värden, av lyhördhet för stilens
nyanser finner man inte i den senare
versionen.
Den nya studien följer Balens hela
tillkomsthistoria. Första etappen är den
Heine-påverkade, något omogna dikten
Slutbalsepisod från 1885. Redan här finns
de två huvudgestalterna skisserade: skalden
själv i rollen av »misslyckad hörnprydnad»
och den »sjuttonåriga damen». Förebilden
till den senare hette Olga Schmidt. Hon är
inte, som man hittills trott, densamma som
Elsa Örn i Balen.
Sedan Fröding 1889 upplevt sitt
genombrott som skald, umgicks han med planer
på att i Byronskt maner behandla
Karlstadsmiljön. I ett kåseri om Oscarsbalen
i december 1891 bedömer han med stor
gestaltningskraft och befriande humor
småstadsförhållandena och belyser skillnaden
mellan den gamla generationen och den
nya. Efter att på detta sätt ha bemäktigat
sig motivet, skapade han 1893 dikten Balen.
Först skrev han dess åttonde avdelning —
samtalet mellan baldrottningen och hennes
olycklige kavaljer, det som han själv senare
kallade Hamletepisoden. I en ursprunglig
version ingick den under titeln
Sekelslutpoesi i Karlstadstidningen 11 februari 1893.
En månad efteråt tycks Balen ha förelegat
i sin tidigaste avfattning. Den saknade då
den avslutande salighetsdrömmen och sä-
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
