Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - T. E. Hulme. Av Teddy Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teddy Brunius
svårt att föreställa mig hur de skulle
formuleras. Om dylika invändningar gäller att de
är av den beskaffenheten att de konsekvent
tillämpade träffar en massa lyrik och till
äventyrs sådan lyrik som vi själva värderar.
Lättare och mindre riskfritt är det att rikta
doktrinära invändningar, att uppvärdera den
rike och mångsidige Pound på den asketiskt
ensidige Hulmes bekostnad. Men en dylik
värdering har det retoriska konstgreppets snäva
räckvidd. Hulme var en mästare i
begränsningen, medan Pound var en mästare i
obegränsningen. Måste vi välja mellan dem?
Var Hulme inte övertygande i sina lyriska
tillämpningar till sin doktrin? Få kritiker har
väl belyst sin doktrin så envist som Hulme.
Varje dikt av hans hand — det finns åtta
bevarade — är en illustration till hans syn på
det poetiska språket. Givetvis är just därför
attraktionsmöjligheterna i denna diktning
reducerade.
Var Hulme övertygande i den meningen
att han fullföljde sitt program till framgång?
Han var verksam som kritiker i tiotalets
England. Hans verk blev endast en antydan
därför att hans verksamhetsår till större delen
var frontår. Han föll vid västfronten 1917.
De åtta dikterna är kanske en mager
tillämpning till ett pretentiöst program som det
imagistiska. Men andra har skrivit lyrik efter
det programmet, den lyrik som blivit
stilbildande. Hulmes syn på det poetiska språket
var delvis också Pounds, delvis också Eliots,
även Herbert Reads och Richard Aldingtons.
Deras lyrik gav programmet en mening och
därmed också en förankring åt Hulmes eget
lyriska författarskap.
Jacob Epstein, skulptören och vännen som
modellerade Hulmes drag — kal hög panna,
framspringande näsa, sofistikerad tunn
mustasch, utskjutande haka och kindknotor, skinn
över muskler, kraftig hög hals — har med ett
par ord angett hans betydelse för vännerna,
vänner som fick betydelse för
mellankrigstidens intellektuella liv: »At one time, in
company with a group of ’imagists’, he
com-posed some short poems with which, had he
gone ön, he would have made what would be
called a literary ’success’. But this seemed
to him too facile. Like Plato and Socrates, he
drew the intellectual youth of his time around
him. We have no one quite like him in
England to-day.»
I essaysamlingen »Make it New», London
1934, berör Pound aldrig T. E. Hulmes insats,
medan han nämner signaturen H.D., Richard
Aldington ocli sig själv, vilka på våren eller
försommaren 1912 enades om ett program som
man kan kalla imagistiskt. Då var också
Hulmes inställning fullt klar och hans
»fullständiga poetiska verk» offentliggjort. Pounds
tystnad är knappast talande; källan är inte
den enda i hans verk för hans imagistiska
period. Visserligen var Hulme och Pound
oense ibland, om man skall tro Michael
Roberts, som skrivit monografien om Hulme —
»T. E. Hulme», London 1938. Men låt oss inte
fästa oss vid de tillfällen då Pound inte
nämner Hulme, utan låt oss i stället se hur han
nämner Hulme vid namn!
I sextonde sången av »Cantos» berättar
Pound om vänner som föll i första
världskriget:
Och Henri Gaudier gick ut i det
och de tog livet av honom
och tog livet av en hel del skulptur,
och gamle T. E. H. gick ut i det
med en massa böcker från biblioteket,
Londons stadsbibliotek, och en granat
begravde dem i ett skyddsrum,
och biblioteket uttryckte sitt misshag.
Och en kula träffade honom i armbågen
. . . gick genom karlen framför honom,
och han läste Kant på sjukhuset i Wimbledon
i orginal,
och det gillade inte sjukhusstyrelsen.
Det är ingen tillfällighet att Pound, den
överlevande, sammanställer T. E. Hulme med
med Henri Gaudier-Brzeska. De var
kumpanerna från brytningsåren, från
skärmyts-lingarna för en ny konst och en ny litteratur.
På beställning av Hulme utförde
Gaudier-Brzeska i solid mässing ett slagjärn, som
genom den kubistiskt-abstrakta formgivningen
blev effektiv på Hulmes kraftiga näve. Han
ville slå igenom vorticism och imagism; ett av
de första doktrinära konstverken på engelsk
mark i hans anda blev också ett tillhygge.
Samme Gaudier-Brzeska utförde i marmor en
hieratisk-phallisk porträttskulptur av Pound
likaledes på beställning. Pounds skrifter
brukar återges med författaren i profilvinjett, en
skiss som Gaudier-Brzeska utförde för
skulpturen. Även teckningar som återges utan
namns nämnande i efterkrigsupplagor av
Pounds »Personae» är av Gaudier-Brzeskas
hand.
Gaudier-Brzeska var egentligen fransman,
men delade efter tonårsvagabondage i Europa
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
