Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Gudrun Osvivrsdotter. En kvinnogestalt i en isländingasaga. Av Hjalmar Alving
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gudrun Osvivrsdotter
all korthet, att deras samliv var gott. Det
blev emellertid inte långt, ty på våren efter
den händelse, som nyss skildrats, drunknade
Törd i Breiöifjör3ur, och därmed var Gudrun
vid 19 års ålder änka.
Men ung änka var man sällan länge på
Island, allra helst om man var en rik hövdings
dotter.
I Laxådalen, 1 % mil söder om Laugar,
ligger en gård, som heter Hjardarholt. Än i
dag är det den största och bäst byggda gården
i hela Laxådalen, och det var den också för
i 000 år sedan. Här levde Olav Påfågel, en av
huvudpersonerna i Laxdalingarnas saga.
Tillnamnet påfågel är i fornisländsk mun inte
något nedsättande öknamn, utan ett uttryck
av beundran för en redan genom sitt yttre
uppträdande imponerande personlighet. Olav
Påfågels hustru Torgerd var dotter till den
namnkunnige skalden Egil Skallagrimsson.
I deras hus växte upp fem söner, tre döttrar
och en fosterson. Den främste av sönerna var
den äldste, Kj artan. Han beskrives i ordalag,
som leder tanken mindre till fornisländsk
verklighet än till samtida fransk riddardikt:
Han hade vackra ögon, ljus hy, långt lockigt
hår, lent som silke, han var storväxt och stark,
mer vapenför, konstfärdig och simkunnig än
någon annan, och likväl så blygsam och
vänlig, att vart barn tyckte om honom.
Fostersonen i huset hette Bolie. Han var
son till Olav Påfågels halvbror, och Olav
hade tagit honom till fosterson för att göra
slut på en långvarig tvist med halvbrodern.
Kj artan och Bolie voro jämnåriga och
fosterbröder alltifrån sin första barndom. Bolie var,
näst Kj artan, den främste i allt. De båda
fosterbröderna voro mycket fästa vid
varandra.
Att Kj artan och Bolie äro två blivande
huvudpersoner i Gudrun Osvivrsdotters
historia, anar man redan av den utförliga
presentationen vid detta första omnämnande,
och så är det också.
Det började med möten mellan Kjartan och
Gudrun vid den varma källan uppe vid
Laugar. »Kjartan kom ofta till källan i
Sälings-dalen», berättar sagan, »och Gudrun var för
jämnan där.»
Att hon för jämnan råkade vara där, bör
inte förvåna. På Island har man i allmänhet
vid utsikt från gårdarna, och från tunet vid
Laugar kunde Gudrun på långt håll se
Kjartan, där han kom på sin häst. Landskapet är
nämligen mot sydost alldeles flackt. I själva
verket blir en främling, som i våra dagar
kommer dit med Laxdölasagans romantiska
berättelse i minnet, ganska besviken. Man
hade väntat en mer poetisk naturram kring
Gudruns och Kj artans gryende kärlek. I
denna vrå innanför BreiSifjörSur erbjuder
nämligen det isländska landskapet en ganska
trist bild av ödslighet utan storhet. Det är
Island, när det är som minst till sin fördel.
Men för 900 år sedan var det sannolikt
annorlunda. Där man nu ser mest bara sten och
grus, kan det då ha varit gröna lider,
dvärgbjörk och vide, blommor och fåglalåt.
Alltnog, Kjartan kom ofta till källan, och
Gudrun var för jämnan där. Men en dag kom
han för att berätta, att han ämnade fara
utomlands. För en ung isländare i hans
ställning och med hans personliga egenskaper
var i själva verket ingenting mer naturligt,
än att han ville se främmande länder och
vinna ära och guld i främmande furstars
tjänst. Men Gudrun såg saken annorlunda.
»Det beslutet har kommit hastigt uppå»,
sade hon och tillade några ord, varav Kjartan
kunde förstå, att hon inte var glad åt färden.
Kjartan bad henne inte tycka illa vara. Om
tre år skulle han vara tillbaka, och han bad
Gudrun vänta på honom så länge.
»Därom kan jag ingenting lova», svarade
Gudrun, och därmed skildes de.
Kjartan hade redan förut, såsom det var
brukligt vid dylika utlandsfärder, köpt
halvparten i ett skepp; detta rustades nu till
Norgefärd, och fram på sommaren stucko de
till havs. Den, som ägde den andra
halvparten, hette Kalv Asgeirsson och var hemma
på nordlandet på Island. Förutom dessa två
voro ytterligare åtta unga isländingar med
på färden, bland dem även Bolie, Kj artans
fosterbror.
De hade en lycklig överfärd och kommo till
Norge i närheten av Trondheim. Där fingo
de veta att Hakon jarl var död, och att Olav
Tryggvesson lagt hela Norge under sig och
påbjudit en ny tro, som han med hård hand
tvang alla att antaga.
Om Kj artans mellanhavänden med Olav
Tryggvesson handlar nu det närmaste
kapitlet av sagan, och, som vanligt, när en
isländsk saga lämnar hemöns mark, blir
berättelsen här mindre verklighetsbetonad och
mer fantastisk. Bekantskapen mellan Kjartan
och kungen börjar med en kraftmätning vid
ett bad i Nidälven, där ingendera av de två
vet, vem den andre är, men den slutar med
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
