Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Gudrun Osvivrsdotter. En kvinnogestalt i en isländingasaga. Av Hjalmar Alving
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Alv in g
att Kj artan låter döpa sig och blir Olav
Trygg-vessons handgångne man.
Om redan detta låter litet romantiskt, så
är romantiken än tydligare i förhållandet
mellan Kj artan och Olavs syster, prinsessan
Ingibjörg. Ingibjörg blir djupt förälskad i den
unge isländingen. Men hon är en konungs
syster, och sin kärleks hemlighet bevarar hon
inom hårt hopbitna läppar.
— — — — — Efter att ha vistats två år
vid Olav Tryggvessons hird, står Kj artan i
begrepp att återvända till Island. Han och
Kalv Asgeirsson rusta sitt skepp till ny färd
över havet, och Kj artan går för att ta farväl
av kung Olav. Kungen skänker honom som
avskedsgåva ett svärd, en ypperlig och rikt
smyckad dyrgrip. Även kungasystern har en
avskedsgåva åt Kjartan. Det är ett guldvävt
huvudkläde, dvs. ett huvudkläde med inslag
av guldtrådar, som låg i en påse av sammet
och var en stor dyrbarhet, berättar sagan.
»Detta skall du ge åt Gudrun Osvivrsdotter
i brudgåva», sade hon. »Jag vill, att
islän-dingakvinnorna skall se, att det inte var en
kvinna av trälaätt, som du brukade språka
med, då du var i Norge.»
Då Kjartan återvände till Island, hade han
icke Bolie, fosterbrodern, i sällskap. Redan
efter det första året i Norge hade denne
nämligen seglat dit ut igen.
»Jag skulle vänta på dig ännu en vinter»/,
sade han till Kjartan, »men jag tycker mig
förstå, att kung Olav på inga villkor vill låta
dig fara, och jag tror också, att du inte frågar
stort efter det, som man kan ha glädje av ute
på Island, när du sitter och talar med
kungasystern Ingibjörg.»
»Kom inte med slikt prat», sade Kjartan,
»men framför min hälsning till mina fränder
och till mina vänner också.»
Därmed skildes de. — — — —
När Bolie varit hemma en tid, red han till
Laugar för att hälsa på. Gudrun frågade
mycket om hans resor, och sedan om Kjartan.
»Om mina resor är inte mycket att berätta»,
sade Bolie, »men om Kjartan kan man i
sanning säga, att han har kommit i stor ära. Han
är i kung Olavs hird, och är aktad högre än
andra, och inte tror jag, att vi får se honom
så snart här ute på Island igen.»
Gudrun frågade, om det var något annat
än kungens vänskap, som höll honom kvar.
Bolie berättade nu om vänskapen mellan
Kjartan och Ingibjörg, kungens syster, och
själv trodde han, sade han, att kungen hellre
skulle giva honom Ingibjörg än låta honom
fara, om han måste välja ettdera.
»Det var goda nyheter,» sade Gudrun.
»Men en bra hustru måste det vara, om hon
skall vara god nog åt Kjartan.»
Sedan var hon tyst och gick bort. De
andra undrade, om hon verkligen tyckte, att
det var så goda nyheter, som hon sade,
tilllägger sagan. ––
Bolie kom sedan ofta till Laugar och talade
med Gudrun. En dag frågade han henne, vad
hon skulle svara, om han friade till henne.
»Om slikt skall du inte tala», sade Gudrun.
»Med ingen vill jag bli gift, så länge jag vet,
att Kjartan är i livet.»
»Jag är rädd, att du får sitta ogift länge,
om du skall vänta på Kjartan», sade Bolie.
»Han hade haft gott tillfälle att sända dig
bud genom mig, om han hade tyckt, att det
var så angeläget.»
Bolies ord gjorde, såsom naturligt var, ett
djupt intryck på Gudrun. Hon hade ju inte
skäl att betvivla, att det förhöll sig så, som
han sagt. Kom därtill, att hennes far och
bröder gärna sågo, att Bolie kom in i släkten.
Slutet blev, att Gudrun, ehuru utan glädje,
sade ja till Bolies frieri. Som änka var det
nämligen hon själv, som avgjorde saken.
Bolie blev alltså gift med Gudrun och flyttade
till Laugar. — ––—- — -— -—-
Sommaren därpå kom Kjartan till Island
på det skeppet, som han och Kalv Asgeirsson
ägde ihop. De styrde in i en älvmynning några
mil söder om Laugar, och så fort ryktet om
deras ankomst hunnit sprida sig, kommo släkt
och vänner till skeppet för att hälsa dem
välkomna och höra nytt utifrån stora världen.
Av dessa fick nu Kjartan höra om Gudruns
giftermål med Bolie, »men han förändrade
inte en min vid denna nyhet», heter det i sagan.
Bland dem, som kommo till skeppet för att
välkomna, var också Kalv Asgeirssons far och
hans syster Hrevna. Också Kjartans syster
Turid kom dit. Kjartan erbjöd sin syster att
välja något, som hon ville ha, av det han
hade med sig från Norge. Detsamma erbjöd
Kalv sin syster Hrevna. De låste opp en stor
kista och bådo dem komma och se. Turid och
Hrevna plockade upp en hop saker ur kistan,
och Hrevna fick då syn på påsen med det
gull-vävda huvudklädet, som kungasystern
Ingibjörg förärat Kjartan till brudgåva åt
Gudrun. Hrevna satte det på sig. Kalv sade åt
henne, att det skulle hon låta bli: »Det är den
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
