Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Roland Kempe. Av Hans Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ateljéinteriör med »Cuadrilla». 1948.
Roland Kempe
Av Hans Eklund
6E
mycket hastigt ögonkast på
målaren Roland Kempe kan få oss tro att vi
här har att göra med en utstuderad
eklektiker, en som i sin konst samlat ihop det
mesta av de stora traditionerna. Åtskilligt
grandiost från Pompeji till Pont Aven tycks
ha stämt möte i denna gestalt, och detta
kan på sätt och vis också gälla om vi skulle
råka fixera människan i stället för målaren.
Vi står inför en klassisk, varför inte säga
antik typ, såvida härmed avses en
personlighet med naivitet i storslagen, självsäker
fattning. Men även om den på en gång
svenske och internationelle Roland Kempe
på gott och ont förenar drag från åtskilliga
heroer från förr och nu — t. ex. Tizian,
Toulouse-Lautrec och författaren Erskine
Caldwell, så är han ändå helt och hållet sig
själv, en individ av sin egen tid, hos vilken
traditionerna ännu är levande. Ingenting
är medvetet eller överlagt sammanfört,
utan liksom framvuxet; ett friskt skott på
den mäktiga organism som utgöres av den
traditionella bildkonsten.
För den konsthistoriker som så vill kan
alltså Kempes oeuvre lämna fältet fritt för
en sammandragning och generalmönstring
av talrika bildformer ur det förflutna, men
det går här inte att tala om lån eller
övertaganden, snarare om analogier och stimu-
13—Ord och Bild, 59 :e årg.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
