Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Roland Kempe. Av Hans Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Eklund
lanser. Några mästare pekar Kempe själv
ut som sina speciella impulsgivare, i tur
och ordning: Aguéli, Isakson, Manet, Goya
och Picasso. Hans anteckningsbok lämnar
även andra uppgifter om honom själv:
»av gammal släkt från Frösön, född 1907 i
den rika men trista staden Borås». Han kom
att höra till dem som från olika håll sökte
sig till 1920-talets konstakademi, vilken
var av vida annorlunda beskaffenhet än
våra dagars.
De unga åren tycks på det hela taget ha
varit bittra. Kempe och hans kamrater
utbildades motvilligt i nysaklighetens tecken
och vantrivdes med »pillerimåleriet».
Omkring 1930, det stora gränsåret, hade de
flesta utbildningen bakom sig. Kempes
konst, liksom flera andras, hade haft sin
groddperiod och började nu raskt växa i
höjden på egen hand. I den allmänna
revolten mot sakligheten gjorde sig
färgromantikerna och Färg och Form-gruppen
mest bemärkta. Åtskilliga bland de unga
kom bokstavligen i kläm under den bråkiga
generationsväxlingen, då antipoderna
avlöste varandra som innehavare av den
konstnärliga dominansen. Formerna har
skiftat snabbt och sedan länge naturligt
låtit sig stiliseras i dekader. I de
konstkritiska kalkylerna över 30- och 40-talen
brukar man dock ofta glömma just den lilla
falang — eller tradition — som likt andra
revolterande ville komma ifrån preciös och
pedantisk realism, men ändå till något
annat än färgromantik och surrealism, till
fasthet, förenkling, monumentalitet och
dramatik; i mångt och mycket visade de
gamla mästarna vägen till detta. I den
lilla, långtifrån homogena skaran, som
efter en av sina svenska uppehållsorter en
smula oegentligt blivit kallad Saltsjö
Duv-näsgruppen, är Roland Kempe en av
medlemmarna, om man nu kan använda ett
sådant ord i samband med dessa
särpräglade individer, vilka dock samtliga tycks
älska jordfärger i dunkla, varma förto-
ningar och sammansättningar. Till de
ny-utsläppta akademikullar som hade att möta
det tidiga 30-talets uppseglande kris hörde
Kempe och flera av hans kamrater. I
nästan samma stund som de trädde ut
genom konstskolans portar, hade de mötts
av en kylig och bitande motvind. För dem
blev det genast nödvändigt med en viss
gemensam isolering och en exklusiv
tillbakadragenhet, som utvecklingen i någon mån
vidmakthållit åren framåt i tiden, och som
tyvärr också ibland fått karaktären av
program lika mycket som de nära nog
årligen återkommande resorna till den latinska
kulturens stora metropoler.
Det tycks dröja ännu många år innan
Roland Kempes vandringsår skall anses
vara fullbordade. Sedan pojktiden har för
honom nästan varje år varit ett sådant med
uppbrott för resor med kända och okända
mål. Redan då han i Boråshemmet som
tio-åring just lärt sig hantera en vattenfärglåda
av Reeves’ berömda fabrikat, drev honom
hungern efter nya intryck att företa en
vådlig cykelresa till Göteborg. I
Furstenbergska galleriet utbredde sig det svenska
måleriets skatter för hans vidöppna ögon. En
annan gång, senare, hamnade han på
»Modern Konst» bakom Grand Hotell, där några
av tidens danska storheter paraderade —
Giersing, Lundström m. fi., och mötet med
dem blev en av ungdomsårens mäktigaste
upplevelser. Bekantskapen med danskarna
förnyades gång efter annan, och det är
svårt att inte associera Kempes senare
alster med de tungt pastosa, »plana»
dukarna av Giersing, som Galerie Blanche
visade prov på häromåret. Detta är f. ö.
inte det enda som binder ihop tonåren i
Aguélisvärmeriets tecken med hans sista,
mogna period.
Periodindelningen är berättigad och
antydd av konstnären själv. 30-talet var mer
eller mindre en uppväxttid — för hans
konst. Debuten ägde rum i Stockholm 1936
och betecknades med rätta som mogen;
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
