Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Drag av primitiv övertro hos forntidens greker och romare. Av Nils Lundqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drag av primitiv övertro hos forntidens
greker och romare
Av Nils Lundqvist
CENEN är ett modernt svenskt hem,
präglat av god ekonomisk standard och av
den smak, som åtföljer bildning. Tiden: kl.
8,30 en vardag i maj månad år 1950.
Familjen har just slutat en ovanligt tidig
frukost. Man står nu samlad kring äldste
sonen, en 18-årig yngling, som vårdat klädd,
blek men behärskad skall om ett ögonblick
anträda en viktig expedition. Strax innan
han går, skynda sig alla de hemmavarande
att placera var sin eftertryckliga
»lyckospark» på den blivande studentens
ryggslut. Med orden: »Håll tummen för mig i
dag!» försvinner föremålet för alla dessa
ömma omsorger, och tamburdörren slår
igen. — Tystnaden bryts av familjefaderns
hoppfulla röst: »Åh, nog klarar han sig; han
har ju hittills aldrig misslyckats.» —
»Peppar! Peppar!» ljuder en dämpande
modersröst, åtföljd av en rad knackningar i
närmaste föremål av trä. — Utkommen på
gatan, är 18-åringen nära att snava över
en svart katt, som korsar hans väg. »Tvi!
Tvi! Tvi!» Men vad nu?! Ynglingen gör
tvärt helt om, tar trapporna med jättesteg
och försvinner in i våningen för att hämta
en kvarglömd bok. —• »Det är då förgjort!
I morgse kiev jag visst ur sängen med fel
fot.» Efter lunchrastens lugnande
examensrapport anser man sig ha goda skäl att ta
itu med slutförberedelserna till
studentmiddagen. Matsedeln är noga genomtänkt,
duktyg, kristall, bordssilver och
blomsterdekorationer förtjäna lovord, men omtanke
har också ägnats problemet: huru undgå
risken att få 13 vid bordet? Inte för att
man själv är skrockfull, men värdfolket har
ju skyldigheter gentemot gästernas känslor.
Om den försiktiga måttfullhet, som
präglat familjens beteende inför framtidens
ovisshet, håller i sig också under och efter
den festliga middagen, må lämnas därhän:
det hör ju f. ö. inte alls till ämnet, som inte
lyder: Övertron på »studentens lyckliga
dag.»
Med den nyss tecknade genrebilden ur
vardagslivet har jag naturligtvis inte sökt
antyda, att i det nutida Sveriges bildade
kretsar råder någon vidskeplig övertro. Jag
har endast velat ge prov på några ännu
skönjbara språkliga spår av en
ursprungli-gare föreställningsvärld. I clen var fruktan
en förhärskande känsla, och där inskärptes
åter och åter: Var på din vakt, så att du
inte väcker makternas illvilja! Är den väckt,
sök då att undgå eller åtminstone mildra
dess verkningar! Sök komma under fund
med makternas avsikter, så att du med
tjänliga medel kan undgå de därmed
förknippade skadeverkningarna för egen del!
De onda makterna må du så umgås med,
att de vända sig från dig — mot dina
fiender!
Den i och för sig intressanta frågan, om
ännu alltjämt hos oss i avsides liggande
bygder sådana primitiva föreställningar äro
en levande makt och om därpå grundade
sedvänjor äro gängse, är det ej min
uppgift att i detta sammanhang beröra. Att
däremot inom forntidens
grekisk—romerska kulturområde dylika föreställningar
voro och en gång varit rådande, intresserar
oss här att få fastslaget. Några hithörande
detaljer ämnar jag nu behandla, dock utan
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
