Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Georg Büchner. Av Walter A. Berendsohn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Büchner
är värt att lägga märke till att ingen av
dessa sammanfaller med någon av
höjdpunkterna i psykologisk analys. Därtill
kommer även stegringar skapade genom
den starka kontrasten mellan på varandra
följande bilder och händelser. Här märker
man en smärtsamt upplevd verklighet. Ett
avsnitt av renaste poesi avbrytes plötsligt
av ett brutalt mellanspel, och ett utbrott
av ofattbar smärta förstummas under
omgivningens råa skratt. Som ett exempel
bland många kan jag nämna det
grovkorniga samtalet mellan de män som skola
häkta Danton, strax efter det vi just fått
bevittna det starkaste utbrottet av hans
samvetskval.
För att rätt förstå detta dramas
egendomliga och rika struktur måste man
tillgripa musikaliska termer. Där finns en rad
motiv med mångfaldiga variationer. De
återkomma varje gång i ny form, liksom om
temat vandrade från det ena instrumentet
till det andra, de slingra sig om varandra
och förtätas, de skapa konstverkets inre
struktur. De blomma upp i språkets
ba-rockartade yppighet.
Ett grundmotiv är erotiken, enligt
Büch-ners egen utsago en del av tidsatmosfären.
Två tredjedelar av scenerna äro fyllda av
mer eller mindre vitsiga anspelningar på
samma naturliga företeelse. Vid sidan av
de förnäma herrarnas spirituella lek står
folkets handfastare erotiska anspelningar,
även dessa i en brokig mångfald. Men över
de många kvinnor som av nöden tvingats
sälja sin kropp höjer sig det glödande
begäret hos Marion. På ett högre plan
utvecklar sig kärleken mellan Julie och
Danton, mellan Lucille och Camille, en
kärlek som hos männen lockar fram
underbara drömmar och visioner, men driver
kvinnorna i döden eller till vansinnets
brant. Härifrån löpa nu trådarna över till
det politiska planet. Folket förkastar till
slut Danton och hans vänner på grund av
deras rikedomar och vackra kvinnor och i
Robespierres mun blir ordet »laster» en
anklagelse.
Som kontrast till denna levnads- och
sinnesglädje skönjer man genom hela
dramat ett dystert motiv: döden och
dödsfruktan, mordet och samvetskvalen.
Giljotinen är symbolen för dramat i dess helhet,
dess användning och missbruk det
ständiga tvisteämnet mellan de stridande
grupperna. Höjdpunkten härvidlag är St.
Just’s tal i Nationalkonventet. I de
politiska debatterna har Büchner flitigast
använt sig av historiska källor, men när det
gäller dödsångestens och samvetskvalens
mångfaldiga variationer, har han gett sitt
eget innersta.
Politisk frihet eller diktatur, frågorna
om meningen med tillvaron och med högre
makter, alla dessa motiv äro inflätade i hela
dramat, medan vänskapens sfär är mycket
begränsad, fastän den genom Robespierre
och Camille förenar de båda
motståndar-grupperna.
Betraktar man närmare motivflätningen
finner man, att de flesta motiven hänföra
sig till Danton och hans mera passiva grupp,
under det att den aktiva gruppen med
Robespierre som medelpunkt har mycket
färre motiv att uppvisa. Danton är utan
tvekan det ledande instrumentet, som
samlar alla motiv och låter dem klinga ut
rikt och starkt; han och Camille äro med
alla sina svagheter dock levande och rikt
utrustade människor. I dem träffas
mänskligheten hårdast av revolutionens
brutalitet. Kvinnokärlek lyser över deras
undergång.
Tack vare denna rika dramatiska
gestaltning och instrumentation erbjuder
Büch-ners historiska sorgespel »Dantons död»
alltjämt nya möjligheter vid varje nytt
uppförande. Detsamma gäller hans andra
tragedi »Woyzek», i vilken Büchner visar
sig stå helt och hållet på folkets sida.
Av detta skådespel finnas två stora
fragment bland författarens efterlämnade
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
