- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionionde årgången. 1950 /
306

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Emili och professorerna. Av Hedvig af Petersens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hedvig af Pet ersens

därtill prästdotter, vid ett så ömtåligt
ämnes behandling knappast gått i detalj
under samtal med sin son, knappast
anfört provbitar på den frivola
konversationen. Uttalandet tyder, enligt
författarens mening, ganska bestämt just på
själviakttagelse. Att fru Selldén »inför
Tegnér i många fall gällt något i samma stil
som fru Schröderheim inför Gustaf III»
kunde så mycket mindre vara det som
Tegnér var död sen några år tillbaka, när
fru Ekerot flyttade till Växjö.

Omnämnandet av det frivola draget hos
fru Selldén, för osökt över till de anekdoter,
som hos professor Böök mot den stackars
meddelaren utlöst en störtflod av
indignation, förakt och svåra beskyllningar:

». . . vad redaktör Ekerot dukade upp för
Levertin bestod till inte ringa del av ohållbara
och orimliga skvallerhistorier, som avslöjar, att
både han och hans moder — i den mån hon varit
källan — saknade förutsättningarna till att fälla
ett grundat omdöme om Emili Selldéns
personliga väsen. Det mest slående exemplet har man
däri, att brevskrivaren återger en av ’de många
Tegnér-Selldénska historier, som bland menige
man cirkulerade i Växjö’. Efter att ha berättat
den, anmärker han bara, att han ’givetvis ej
kan gå i god för historiens sanningsenlighet, men
den berättades dock allmänt’. Det räcker inte
som alibi — den som burit fram dylikt, har dock
komprometterat sig. Det är visserligen föga
uppbyggligt att syssla med ämnet, men än mindre
uppbyggligt vore det att lämna dumheten och
råheten okommenterade, till allmänhetens
förvillande.»

I sanningens intresse och till undvikande
av allmänhetens förvillande bör påpekas
att professor Bööks referat av denna
anekdot inte helt stämmer med redaktör
Ekerots. Professor Böök skriver:

»Anekdoten i fråga går ut på, att Tegnér och
Emili Selldén skulle ha underhållit ett på Östrabo
församlat sällskap med en grovkornig och skabrös
historia, föredragen med fördelade roller så att
Tegnér skulle ha berättat en bisarr dröm, som i
sin ordning gav Emili Selldén tillfälle att forma
en skenbart oskyldig, men i grunden ohöljt
naturalistisk replik av sexuell innebörd.»

Enligt redaktör Ekerot hade man roat
sig med lekar ute på Östrabo och då bl. a.
gissat s. k. »drömgåtor». Tegnér säges ha
bidragit med en dröm, som han förlade
till den branta backe, som leder ditupp
(beträffande opassande detaljer hänvisar
författaren till Svensk Litteraturtidskrift!)
Efter avslutad berättelse vänder sig skalden
till de förlägna damerna med frågan: »Vad
skulle Ni gjort i mitt ställe» — vilket om
författaren minns rätt är enligt lekens
regler. »Men E. S. högg genast in med
ett schröderheimskt . . .» vilket svar, åter
givet efter källan, »ogement roade vördig
biskopen».

Professor Böök kommenterar:

»Det hela är ingenting annat än en klumpig
variation av en gammal oanständig historia, som
berättats i århundraden och inte har mera att
göra med Tegnér än den muntliga traditionens
drastiska Ulspegels upptåg med Bellman. Till
yttermera visso har den långt tidigare
moderniserats och tillämpats på Tegnér; den ingick i den
lätt pöbelaktiga publikationen ’24 infall av Esaias
Tegnér’ som 1848 såg dagen i Göteborg. Den är
förövrigt där lokaliserad till Stockholms slott och
huvudrollerna är tilldelade Tegnér och drottning
Hedvig Elisabeth Charlotta — som aldrig
råkades — men det måste erkännas, att den där är
mycket bättre berättad; i Växjöversionen är
poängen förstörd genom att den tvetydiga
repliken är lagd i munnen på Emili Selldén. Den
riktiga effekten kommer bara fram, om den som
berättar drömmen listigt lägger allt till rätta för
att själv få framkalla sensationen. Man kan
sålunda säga, att det lyckats de goda växjöborna
att göra en tarvlig historia ännu tarvligare, när
de berättade den och därmed förrådde sin
gro-bianmässiga syn på förhållanden, som låg över
deras horisont.»

Detta lilla avsnitt av en ful historias
öden och äventyr är inte bara av intresse
i och för sig, men ger oväntat stöd åt
redaktör Ekerots berättelse.

Den som här skriver, helt obevandrad på
så delikata forskningsområden, tror sig
likväl ha uppsnappat, att den sortens historier
nästan alltid är gamla, att de avnjutas
oberoende av sin ålder, vandrar, om inte

306

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free