- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionionde årgången. 1950 /
307

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Emili och professorerna. Av Hedvig af Petersens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emili och -professorerna

precis från far till son, så från släktled till
släktled, faller i tillfällig glömska,
återupptäckas och återberättas i växlande former,
på mer och mindre skrattretande sätt, ja,
vilket här bör observeras, på överraskande,
men inte okända vägar, understundom
tränger till unga fruars öron. Tegnér bör ha
varit god berättare och han var veterligt
road av ett opassande skämt. Vad skulle
hindra honom från att göra bruk av en
gammal historia, ägnad att göra damerna
förlägna och återkallad i hans minne
därför att den, sådan den var, på visst sätt
anknöt till den pågående leken. Tegnérs
väg genom livet är stenlagd med
lånetransaktioner, litterära och ekonomiska.
Att han gemenligen gjort rätt för sig är en
sak för sig. Men om han alltså i stort
sällskap berättat den, vad skulle hindra ryktet
från att som »infall» förknippa den med
hans namn. Och att ytterligare förknippa
den med Hedvig Elisabeth Charlotta, som
utom att hon var död — fru Selldén levde
— därav inte på minsta vis
komprometterades, och dessutom möjliggjorde att
återställa den poäng fru Selldén hade fördärvat.

Vi vet att Tegnér, trots sin dotter Disas
förmaningar var särdeles »svart i mun». I
brev försäkrar han henne om sitt i detta
stycke förbättrade uppförande; under besök
hos doktor Sköldbergs — se Thecla
Wrangels nyss citerade memoarer — omtalar han
hennes bemödanden. Men när den andan
föll på honom har han varken respekterat
sina unga döttrar eller det biskopliga tjället.
En professor i litteraturhistoria har
berättat författaren, hur hans farmor, en
femtonårig skönhet, på middag i Stockholm,
placerats bredvid Tegnér, i den
förhoppningen att så mycken ungdom och oskuld
skulle kunna stävja hans lösa tunga.
Brink-man beklagar i brev till Martina v. Schwerin,
att han på visit hos en from småländsk
grevinna utsvävat i liknande
konversation. Det kan omtalas som en egendomlighet
att detta drag hos Tegnér helt lyser med

sin frånvaro i den till stora delar otryckta
Tegnér—Agardhska brevväxlingen.

Men vilken tegnérforskare törs påstå att
Tegnér var höjd över en episod som den
redaktör Ekerot refererar. Och vad skulle
hindrat fru Selldén, om hon hört historien,
att »schröderheimskt» replikera, visserligen
på poängens bekostnad — växjöborna är i
så fall oskyldiga — men demonstrerande en
slagfärdighet, som hon tydligen var känd
för. Blygsamheten? Den allmänt
överseende fru Ekerot framhåller alltså, att
hennes konversation kunde vara »inte så
sällan tämligen frivol». Forna tiders
kvinnor i Småland uppförde sig kanske inte
alltid så som de uppför sig i Selma Lagerlöfs
Värmland. Dyningar av 1700-talets
sällskapston är inte helt otänkbara i den som
efterbliven kanske med orätt omtalta
»mörka» provinsen. Tegnér var heller
inte den som i det stycket förbättrade
tonen.

Allmänt tänker man sig väl att vad
växjöskvallret har sysslat med i samband
med fru Selldén, var romantiska förvillelser,
uppdiktade eller autentiska. Men om
jämsides med ordinärt skvaller och sedlig
indignation lopp en rad anekdoter om mer
eller mindre oanständig slagfärdighet, ter
sig både hon och hennes förhållande till
Tegnér något annorlunda än hittills. Hon
har inte bara dårat honom med ungdom,
skönhet och sex appeal i omotståndlig
förening, hon har roat detta lokalt så
fruktansvärt vilsekomna och nästan till döds
uttråkade geni, som väl mindre besvärades av
sin biskopliga värdighet eller ämbetet i
och för sig — efter flera års erfarenhet
rekommenderade han det åt både Agardh
och Geijer — än den torftighet, som från
hans synpunkt vidlådde stadens
umgängesliv. I det inpass ryktet tillskriver fru
Selldén skymtar förövrigt ett drag av ohöljd
fräckhet, där själva ohöljdheten eliminerar
vulgariteten, ett slags mod och en
obe-svärenhet, som bör ha tilltalat Tegnér.

307

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free