- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionionde årgången. 1950 /
352

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svensk konst 1950. En utställningskrönika från Stockholms horisont. Av Torsten Bergmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Torsten Bergmark

Bengt Crantz. Förmiddag, Collioure.

ventering av de svenska utställningarna
under den senaste säsongen i Stockhom.

Galerie Blanches utställning Svensk konst
i mars erbjuder en bra utgångspunkt. Den
bestod av en »konkret» och en »figurativ»
avdelning. Den konkreta gruppen, utgången
ur 1947 års genombrottsmän för en förnyad
abstrakt konst, där impulser från läraren
X-et och fransk 40-talskonst (Bazaine,
Estève bl. a.) sammansmälts, är trots det
ringa antalet utövare ett av de viktigaste
nya tillskotten under de senaste åren. Medan
Lindell i sin allt stramare formdisciplin
fortfarande bibehåller den figurativa
grunden och utnyttjar sina fina
målaregenska-per, avlägsnar sig Bonniér, Olofsson och
Rodhe alltmer från det sinnliga i måleriet,
typiskt uttryckt i deras förkärlek för den
»osinnliga» temperan. Den konkreta
konsten måste, paradoxalt nog, undvika det

alltför konkreta — när det gäller materialet.
I dessa arbeten, som ofta svävar på gränsen
mellan bild och föremål, får inte materialet
märkas för mycket om bildeffekten skall
kunna uppstå. I motsatt fall tar det
föremålsliga, materiellt konkreta överhanden,
och målningarna förlorar sitt värde som
bilduttryck. Att Olle Bonniérs tavla
»Pärlemorskimmer», där ytan var kärleksfullt
nyanserad, därför skulle vara en kompromiss
är kanske inte säkert, snarare är den väl ett
försök att undvika att den vita ytan mot
vilken han ställer sina linjer verkar enbart
»bakgrund», att få den att arbeta med i
helheten. Lennart Rodhe, som förefaller att
vara den livskraftigaste begåvningen av de
ortodoxa konkretisterna, visade några inte
helt färska arbeten, resultat av hans studier
för väggarna i Ängby läroverk och
posthuset i Östersund, uppgifter som pekar på

352

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free