Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Teknikens skuldkonto. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknikens skuldkonto
Av Curt Ro htli e b
ÄR Rousseau anklagade kulturen och
samhället såsom olycksbringande makter, var
hans utgångspunkt strängt moralisk. Den
naturliga människan hade blott haft skada av en
utveckling, som under en glänsande yta dolt ett
fortskridande moraliskt fördärv, och blott en
återgång kunde böta henne. Till samma slut
har den radikalaste av samtidens psykologer
kommit, men med motsatt utgångspunkt.
Freud anklagar kulturen för att skapa
vantrevnad och degeneration genom godtyckliga
och framför allt grymma moralbud, som han
helst vill slopa eller neutralisera.
En tredje angripare har såsom utgångspunkt
tagit teknikens skadeverkningar, som äro
resultatet av en intensiv intellektuell
utveckling utan känsla för mänskliga värden. Denna
process pålägger alla inom dess räckvidd band,
strängare än någon morallära, men Lewis
Mumford, som utvecklat denna dystra lära,
vet också bot för det onda och har i ett flertal
arbeten utvecklat nya synpunkter.
Vantrevnad präglar utan tvivel tiden efter
sista världskriget, redan därför att förkänslan
av ett nytt värre sådant är rätt allmän. Men
det finns optimister, som tappert bagatellisera
den faran — ibland dock blott för att upptäcka
andra faror, mot vilka de ha ett ofelbart recept.
Den store kemisten Wilhelm Ostwald
försäkrade mitt under första världskriget, att
civilisationens yttre faror ej betydde något
gent emot den inre fara, som representerades
av — bokbindaren. Denne sammanför på ett
mekaniskt och själlöst sätt vetenskapens och
litteraturens produkter i band, som innehålla
disparata tankar. Allt framåtskridande beror
enligt Ostwald på att varje tänkande individ
får sammanföra och förarbeta vad som passar
honom. Blott när all vetenskaplig litteratur
trycks på lösa blad och i samma format, kan
läsaren utvälja bladen, envar efter sitt tycke,
och själv binda sin bok, varigenom enligt
Ostwald förutsättningarna för ett
fruktbringande kulturarbete och oanade framsteg skulle
skapas. Man ser här prov på en
kulturoptimismens högsäsong. Men optimismen, typisk
för en hel epok, var redan då föråldrad.
Både Ostwald och Mumford äro dock opti-
mister men på olika sätt. Mekaniseringen, tagen
som en allomfattande makt, är ett farligare hot
än bokbindaren, som ju blott är ett symptom
därav. Vartåt syftar hela kulturarbetet?
Materialismen lämnar intet svar, som
tillfredsställer. De hävdvunna religionssystemen tåla
ej en närgången logisk granskning, huru
dyrbara värden de än innehålla. Bland dem, som
söka en mening i tidens på teknik grundade
samhällsutveckling, har den amerikanske
sociologen Lewis Mumford satt problem under
debatt inför ett internationellt forum. Hans
sista arbete, översatt till svenskan under
titeln »Tekniken och samhällsutvecklingen»,
innehåller i själva verket ett flertal synpunkter
av största aktualitet.
Grundtanken är, att den tekniska
effektiviteten ej kan få vara det slutliga målet för våra
strävanden; tekniken har biverkningar för
hela vår livsförsel och måste dömas ur vidare
synpunkter än de rent ekonomiska. Originell
är ju denna tanke ingalunda, men den
underbygges med ett historiskt material av
ofantlig mångsidighet. I vårt moderna samhälle är
konsumtionen — åtminstone i huvudsak —
beroende av prisbildningen. Men kunna alla
legitima behov verkligen värderas i penningar ?
Maskinerna förbilliga alla slags varor, men
minska onekligen på många sätt hygien och
trevnad, utan att förlusten härav kan
uppskattas i pengar.
Utvecklingen på detta område delar
Mumford i tre perioder, den eotekniska,
paleotek-niska och neotekniska. Såsom illustration får
gåspennan, stålpennan och reservoirpennan
tjäna. Gränserna äro tydligen flytande och
svagheten för generaliseringen framträder
redan i periodindelningen och än mera i många
rätt subjektiva värdeomdömen. Den största
behållningen av det innehållsdigra verket har
man av de talrika, ofta slående exempel,
varmed teserna illustreras. Uppfinningen av
fönsterglas betydde en klarare bild och vidare
ram för envar, som från sin bostad betraktade
yttervärlden. Och den friare synbilden måste
tydligen påverka även tankebilden. Små
fönstergluggar måste vänja sinnet vid en
tillvaro i skymning. För vetenskapen har till-
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
