- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionionde årgången. 1950 /
374

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Teknikens skuldkonto. Av Curt Rohtlieb

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Curt Rohtlieb

som är beläget över, under eller invid lokal
eller annat utrymme, vari dålig lukt,
vattenånga, stark värme eller kyla eller störande
buller förekommer, vara försett med vissa
anordningar till skydd. Hälsovårdsstadgan
bemyndigar hälsovårdsnämnden att vidtaga
åtgärder i speciella fall för att avhjälpa sanitära
olägenheter genom spridning av damm, rök
eller ånga »i större myckenhet eller genom
utsläppande av giftiga gaser eller illaluktande
avloppsvatten» eller genom buller och dylikt.
Men dessa nämnder äro stundom föga
effektiva. Även andra likartade föreskrifter finnas,
men av rätt begränsad räckvidd.
Lagstiftningen har att strida mot dimfigurer, som viker
undan och sprider skada i det fördolda. Ämnet
är i själva verket så vidsträckt, att man kan
förstå tvekan att gå utöver detalj föreskrifter,
som nödvändiggjorts av de mest kännbara
olägenheterna. Så t. ex. finnes förbud mot
att förorena marken invid eller i närheten av
boningshus eller mot att där förvara ämnen,
som lätt övergå i förruttnelse. Men naturen i
övrigt har ej motsvarande skydd.

Reaktionen har emellertid kommit och är i
full fart. I den mån man blivit varse vikten
att tillvarataga den fritid, som teknikens
utveckling möjliggjort, har särskilt värdet av
denna dyrbara förmån stigit. På så sätt banar
maskinen vägen för en tillvaro, friare än förr,
även »maskinfriare». Den ger tillika de sämre
lottade de förmåner, som förut tillkommo
endast »the leisure class».

Och standardiseringen betyder i viss
omfattning även demokratisering.
Vattenförsörjning, glödlampan såsom ljuskälla, avlopp,
och många andra viktiga förutsättningar för
den dagliga livsföringen och trevnaden te sig
lika eller nästan lika för fattig och rik. Förr
fanns ju en himmelsvid skillnad, illustrerad av
den rykande pärtan och vaxljuskronan.

Det värdefullaste i Mumfords arbete är väl
försöket att definiera teknikens nutida mål
såsom de immateriella och oförbrukbara ting,
som vi ha lärt oss att njuta av och vår egen
upplevelse som kännande och tänkande
människor. Naturen och konsten erbjuda
njutningar av högre art än varuproduktionen,
komforten och lyxen. I än högre grad gäller
detta de personliga relationer, som vänskap
och familjeliv innebära och som hotas av
industrialism och maskinjäkt. Såsom »ett liv
av stilla förtvivlan» karakteriserade Thoreau
redan för ioo år sedan samtidens livsföring, och
kallade den ett arbete utan eget livsinnehåll.

Tekniken har även frestat till en skövling av
naturtillgångarna, varigenom marken
bokstavligen rycks undan fötterna för
befolkningen. Skogarnas utrotande och den lösa
jordens bortspolande, när det skyddande
skogstäcket var borta, är ju på många orter,
ej minst i det högkapitalistiska Amerika,
välkända företeelser. Man ser här onekligen
svagheten i ett kapitalistiskt produktionssätt, där
statens auktoritet ej alltid kompletterat det
kortsiktiga profitintresset. På många håll,
även i vårt land, ha oersättliga värden gått till
spillo.

Härvidlag visar sig även en bristande
jämvikt, nämligen mellan miljön och människan.
Själva urgrunden för ett sunt liv hotas av
tekniken. Men hotet kan mötas.

Man kan summera denna rätt tänkvärda
filosofi så, att vi måste bedöma produktion
och allt annat arbete, natur och liv såsom en
helhet, där alla momenten måste samordnas
och värderas.

Det vore lätt att hos Mumford uppleta
förhastade generaliseringar, ensidigheter och
rena felaktigheter i hans exempel från
historien. En kriarättare hade många tillfällen att
sätta bock i kanten. Men såsom kulturkritiker
är han överlägsen de flesta, som vunnit rykte
härför. Vad återstår väl av Rousseau? Huru
hastigt har ej överskattningen av Freud lagt
sig, ehuru hans metod otvivelaktigt har en
fastare vetenskaplig grund. Mumfords
grundsyn är mera både optimistisk och realistisk än
Rousseaus, hans argumentering mindre
hårdragen än Freuds. Framför allt är han ej så
beroende av den tillfälliga
undergångsstämning, som trycker många de sista dagarnas
profeter, för att ej nämna den hastigt
föråldrade Spengler. Han har hämtat material
ej blott från nutiden utan från perioder långt
tillbaka, och hans blick sträcker sig långt
framåt.

I själva verket tenderar tekniken att
likvidera sitt skuldkonto. Den period, som
utmärkts av maskinens alltmera otyglade
segerlopp, efterträds av en besinning, som förvisar
den från platsen såsom ändamål till rangen av
medel. Symptomatisk är naturskyddsrörelsen,
fritidsintresset och de allt effektivare
åtgärderna för trivsel i arbetet. Visserligen paralyserar
skräcken för ett nytt världskrig lätt alla andra
strävanden än teknikens fulländning;
optimismen sitter därför trångt. Men insikten om
de rent mänskliga värdena har vuxit och
problemställningen har klarnat.

374

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free