Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska diktarliv i bild. Av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska diktarli v i bild
Eliæson har på ett lyckosamt sätt förenats
med Bror Olssons kritiska skärpa och
vittomspännande lärdom. Verket har genom deras
förenade ansträngningar fått en sådan
avvägd mångsidighet och exakthet att det med
sina föredömligt välgjorda register kan
användas som en uppslagsbok om Tegnér och
hans tid. Men i främsta rummet är det ett
ståtligt planschverk — 188 sidor i
kvartformat med omkring 450 bilder i och utanför
texten utom 7 reproduktioner i färg och 20
faksimil i originalets storlek.
Färgreproduktionerna och faksimilen är lyckade. Ett
särskilt beröm förtjänar de i grålila tonade
landskapsbilderna efter Fahlcrantz och
Anckarsvärd som pryder försätts- och
eftersättsbla-den — det är Frithiofssagans natur sådan
samtiden uppfattade den. Djuptryckstekniken,
som annars genomgående används, har
däremot sina sidor. Den mindre välvillige tänker
på veckopressen, den mera välvillige på vår
ganska färgskygga biedermeiertids valnöt
och mahogny. Vår litterära guldålder hade ju
ingen motsvarighet i konsten, och Tegnérs
egen smak i yttre ting var mer för det
hållfasta än det förfinade. Man kan se det på hans
präktiga resvagn, som han hade låtit
tillverka åt sig av gammalt skeppsvirke, till
stor del t. o. m. av mahogny, och som genom
sonsonen Esaias d. y. skänktes till Nordiska
museet. Man kan se det på de intressanta
Tegnérrelikerna, som än i dag bevaras inom
släkten.
Bellman var i jämförelse med Tegnér en
mycket fattig man, men hans ansiktsdrag
bevarades av några av Sveriges yppersta
porträttörer. Tegnér tecknades, målades och
skulpterades ofta —• i Tegnérboken avbildas
icke mindre än 25 under hans livstid utförda
porträtt —men konstnärerna heter inte Sergel,
Hilleström och Krafft d. ä. utan Byström,
Sandberg, Roos af Hjelmsäter och mamsell
Röhl, för att hålla oss till de bästa. Ett stort
antal porträtt är verk av tredje rangens
artister, amatörer som Fredrika Bremer och
helt okända, alla självfallet av intresse.
Bokens värdefullaste nyupptäckt är Maria
Röhls vackra, kanske alltför vackra
svart-kritteckning från 1829, som skalden själv
fann vara det »likaste målade». Den förut
endast genom ett kopparstick av Chr. D.
Forssell kända teckningen kan jämföras med
hennes ofta men icke här avbildade
blyertsteckning som den otvivelaktigt överträffar.
• Tegnérmålaren framför andra är den hederlige
Frithiofs lycka.
Litografi av J. Holmbergsson till s:e uppl.
av Frithiofs saga. 1831.
Sandberg, som dock hade mera sinne för
biskopen än för snillet. Roos af Hjelmsäters
akvarellerade teckning från 1816 ger nog den
bästa föreställningen om den unge Tegnérs
andliga överlägsenhet.
Porträtten spelar en stor roll i boken, som
kanske ibland alltför mycket tenderar att bli
ett porträttalbum, där de dåtida Lunds och
Växjö stift syns vara mangrant företrädda.
Mot bakgrunden av alla svarta prästrockar,
uniformer och riksrådsmantlar avtecknar sig
nästan oroande Bredas härliga porträtt av
Martina von Schwerin med sin flammande
ovädershimmel. Hon var då 15 år, ungefär
jämnårig med Tegnérs tillkommande, Anna
Myhrman, när hennes öppna och litet grova
drag målades av N. Hagelberg. Omkring 10
år senare har Baudiot gjort en
svartkritteck-ning av den alltjämt intagande Martina,
medan biskopinnan som 60-årig matrona har
målats av Grandjean.
Det finns mycket annat att dröja vid. Av
bilder från de olika miljöer där Tegnér levde
är ingenting glömt, från det Myhrmanska
herrgårdsgemaket på Rämmen med dess
stilfulla väggdekorationer från 1783 och det
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
