Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Göteborgs Stadsteater spelåret 1949—50. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göteborgs Stadsteater spelåret 1949—50
Av Axel L. Romdahl
sitt sista programhäfte för spelåret ger
Stadsteatern en uppräkning av de pjäser som
uppförts under de sju månaderna september—
april. Sjutton program och 19 skådespel. -—
Tio av dem på Studion, nio på Stora scenen.
Ett imponerande arbete av teaterledningen,
regissören och skådespelarna måste ligga
bakom denna prestation. Man har icke gjort det
bekvämt för sig, icke tagit chansen att
utnyttja ett stycke som slagit an och kunnat
bli en »långkörare». Teatern har vinnlagt sig
om att så ofta som möjligt bjuda publiken
något nytt och har på detta sätt resolut tagit
upp tävlan med filmen. Den har gjort det
också genom den starka betoningen av det
aktuella och nutida, ja jämväl även det
»skarpa» eller »starka».
Ett par svenska stycken, Åke Halls
»Journalist» och Herbert Grevenius’
»Lunchrasten» — »Öppnas 4.30» hade det säkert
iakttagande reportagets prägel och läto
åskådarna känna återseendets glädje, må vara
med en touche av karikatyr som på sina håll
kunde väcka opposition och diskussion. Stig
Dagermans »Upptäcktsresanden» och Bengt
Anderbergs »Förrädaren», av författaren
rubricerad som en »Hamletvariant», hade högre, rent
litterära anspråk. Med Hjalmar Bergmans
»Saga» fick romantiken sitt, liksom med
Studions vackra inscenering av Alfred de
Mussets »En dorr skall vara öppen eller
stängd».
Förutom Sverige har intresset under
spelåret gällt Frankrike — fyra stycken, USA —
tre stycken, Spanien — ett stycke, Ryssland
— ett stycke, och Danmark och England, med
vardera ett klassiskt verk. Det danska var en
repris på »Jeppe» med herr Benkt-Åke
Benktsson i titelrollen.
Man kan icke tänka sig en starkare kontrast
till Mussets förfining än Octave Mirbeaus
»Affär är affär» med dess skoningslösa
utformning av monsieur Isidore Lechat, en typ i
Molièrekomediens konsekventa stil snarare
än en verklig människa. Det blir
skådespelarens sak att förmänskliga typen och göra
den trovärdig, och man kan utan tvekan er-
Benkt-Åke Benktsson i »Affär
är affär».
känna att detta lyckades för herr Benkt-Åke
Benktsson som fann uttryck både för
hårdheten och för den joviala ytan, för det naiva
skrytet och för den alltid vakna illslugheten.
De andra rollinnehavarna i ett stycke som
detta blir »sparring partners». Fru Hjördis
Pettersson passar gott in i sammanhanget när
det gäller att säga repliker såsom det kräves i
den gamla goda franska repertoaren. Fru
Berta Hall kunde rimligen icke förväntas ge
illusion av en ung hängiven och patetisk
fransyska. Stadsteatern får ju ta vad den har
och har emellanåt svårt att undvika
felplaceringar av i och för sig utmärkta krafter.
Nyss blev det sagt att man ej kunde tänka
sig en starkare kontrast till förfiningen hos
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
