386 (Ord och Bild / Femtionionde årgången. 1950)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Från Lagerkvists barndomsmiljö. Av Sven Linnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sven Linnér

Denna miljö av så gammaldags art, i
vilken Lagerkvist växte upp, var i början
av seklet på väg att snabbt förändras. Hade
skalden fötts något tiotal år senare, skulle
skildringen av hans barndom blivit
väsentligt annorlunda. Men man behöver bara göra
det enklare tankeexperimentet att förlägga
hans födelseort till Jönköping, och bilden blir
totalt förändrad. Där dominerade en
frikyrklighet, vilken nere i Växjö betraktades
som ogudaktighet eller villfarelse. En av
prästerna i stiftsstaden berättade mig om
en gammal kyrkotrogen skomakare, vilken
uttryckt sitt allvarliga tvivel på att en
frälsningssoldat kunde nå saligheten. Intet
under då, att Pär och hans kamrater gick
på armén i största hemlighet! Men från
denna kyrkliga fromhet har många moderna
människor kommit på så stort avstånd, att
de kan fråga till vilken sekt föräldrarna
hörde.

Ju mer man studerar miljön, dess klarare
ser man med vilken skärpa Lagerkvist
åter-gett den i sin diktning. Det gäller om både
Gäst hos verkligheten och mycket av hans
lyrik. Så som modern vänder sitt bibelblad
i en känd dikt, satt många av de fromma
över hela Småland. En fast
bibelläsningstradition hade nämligen utbildats under
1800-talets kyrkliga väckelser och vårdats
och uppmuntrats av nitiska präster.
Morföräldrarnas hem skildras i Gäst hos
verkligheten och skymtar i dikterna. Inga
beskrivningar kunde vara mer precisa,
vinbärsbuskarna i den nyss citerade dikten
nämnas till och med i skiftesprotokollet.
Men många som i dikterna ser ett uttryck
för tidens längtan efter den trygga
enkelheten, fjärran från det moderna livets hets
eller krigsmaskiners dån, tror att det är
till en idealiserad bondemiljö skalden
längtar. Så är icke fallet. Dikterna handlar om
en mycket konkret och jordisk
Smålandsbygd, fixerad på kartan och präglad av

århundradens traditioner.

* *

Man har ofta talat om den stora
brytningen mellan bondesamhälle och
industrisamhälle i Lagerkvists dikt, eller som Erik
Blomberg kallat det, motsatsen mellan
bondgården och järnvägsstationen. I samma
uppsats (i Stadens fångar, 1932) har
Blomberg påpekat, att den stora
samhällsom-daning, som på andra håll brukat ta flera,
generationer, av Lagerkvist upplevts i
»stark förkortning», därför att mötet med
den nya tiden i hans ålderdomliga hemtrakt
skedde så oförmedlat. Detta är briljant sagt.
Emellertid är risken stor, att man här gör
en otillbörlig förenkling, att man med en
dylik formel slår sig till ro för tidigt. Det
är nämligen mycket ovisst, om man med
termerna bondesamhälle —
industrisamhälle (litet mer poetiskt bondgården —
järnvägsstationen) kan fånga den stora
kulturbrytningens väsen eller den
grundläggande konflikten i diktarens eget liv.

Vad först skaldens biografi beträffar,
känner vi den framför allt ur Gäst hos
verkligheten. Vi finner där, att den grundläggande
psykologiska spänningen i hans väsen, den
aldrig övervunna pendlingen mellan frid
och ångest, helt saknar yttre anknytning,
när den första gången skildras. Den är i
sin tidigaste form motiv- och orsakslös.
Litet senare skildras ångesten som knuten
till mörkerupplevelsen i isupplaget och till
rädslan för kyrkogården. Vem djärvs dra
några sociologiska slutsatser därav? Vi
måste anta, i varje fall kan vi icke förneka
möjligheten, att samma grundläggande
spänning skulle ha präglat skaldens psyke,
var han än växt upp. I pubertetsåren
utvecklas hos Lagerkvist den starka revolten
mot hemmets tryck; den första punkt,
där oppositionen sätter in är religionen. Det
ser sålunda ut, som om de sociala
problemen blivit aktuella för den unge
Lagerkvist först på ett ganska sent stadium.

Naturligtvis har spänningen i Lagerkvists
psyke, hans neuros vågar man väl säga, i
utomordentlig grad präglats av omgivningen.

386

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ordochbild/1950/0432.html

		Ord och Bild / Femtionionde årgången. 1950 / 386 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|