Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Från Lagerkvists barndomsmiljö. Av Sven Linnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Linnér
följd av den nya samhällsformen? Det är
ju ett känt förhållande, att ett isolerat och
stabilt samhälle tenderar att vara
intellektuellt homogent, medan ett rörligt, särskilt
■av storstadstyp, är ägnat att bryta den
andliga enheten. Det är också oförnekligt,
att den religiösa kris, som i Lagerkvists
ungdom började bli märkbar även i Småland,
är direkt beroende av de sociala och
ekonomiska förändringarna. Men att ge en dylik
synpunkt dess fulla berättigande är något
helt annat än att vilja reducera den
intellektuella krisen till en följd av den
socialt-ekonomiska. Det rimligaste torde vara att
räkna med en ömsesidig påverkan. För att
belysa detta vill jag blott erinra om två
förhållanden. Kyrkans förkunnelse bidrog
mäktigt att prägla och bevara den
traditionella samhällsuppfattningen. När denna
bröts sönder, spelade den radikala
litteraturen en självständig roll vid sidan av
industrialiseringen; den nya tiden kom,
kan man säga, inte bara med maskinen
utan också med Verdandiskriften.
Den religiösa traditionen i Lagerkvists
Småland är så obekant för många
nutidsmänniskor, att jag vill tillägga ett par ord
rann den. Den var strängt kyrklig, i centrum
för församlingens liv stod Öja kyrka, (dit
en barkall vintersöndag ett begravningståg
följde mormoderns stoft). Inte för att
kyrkobyggnaden är av särskilt intresse, den är
blott en av Smålands oräkneliga vita, litet
nyklassiskt kyliga tempel från 1800-talets
början. Men av estetiska synpunkter
bekymrades bönderna i Lagerkvists barndom föga;
för dem var kyrkan den plats, där Guds ord
förkunnades, så som de visste att det skett
sedan reformationens dagar. Den kyrkliga
traditionen spelade i deras liv en roll, varom
sekulariserade människor ofta inte kan göra
sig en föreställning. Vare sig man förde ett
fromt leverne eller inte, hyste man
obegränsad vördnad för Guds ord, och livssynen
var genomträngd av århundradens kristna
predikan. Här lurar emellertid en källa till
missförstånd för nutida människor, som
vant sig att i religionen se en ganska privat
företeelse, och därför inte helt kan förstå,
i vilken grad också samhällsuppfattningen
präglades av kyrkans förkunnelse. »Gud
will här i verlden hafwa ordning och
åtskil-nad mellan personer. . . . och har sjelf
ordnat de särskilda stånden, och utan dem kan
werlden icke bestå», står det i Arndts
postilla, vilken omtalas i Gäst hos verkligheten
och var en vida spridd uppbyggelsebok.
Ståndstanken hade djupa rötter inte bara
i den sociala ordningen själv utan också i
en kristen tradition, som sträcker sig
bortom reformationen långt in i medeltiden.
(Det vare mig fjärran att framställa denna
samhällssyn som den enda kristna, men
om dess historiska roll kan ingen tvekan
råda.) Nya religiösa och nya politiska idéer
hade lika svårt att göra sig gällande mot
denna åskådning. Det förra belyses av en
liten episod: en frikyrkopredikant, som på
nittiotalet sökte missionera i en av de mest
genuina Värendsocknarna, Urshult,
tvingades med bitterhet konstatera att det
andliga läget var värre än i Kina — så fast var
den kyrkliga traditionen. Det senare visas
av valen 1910, i vilka Kronobergs län
framträdde som det mest konservativa i riket.
Ett nära studium av den småländska
miljö, ur vilken Pär Lagerkvist kommit,
visar hur bondetradition och
kyrkotradition ingått en svårupplöslig enhet. Jag tror
inte, att man på goda grunder kan betrakta
den ena som primär i förhållande till den
andra. Det är också endast i ett rent
abstrakt resonemang man kan tala om dessa
traditioner som skilda fenomen. Bortser
man från den ena eller den andra, inskränker
man sitt perspektiv på ett ödesdigert sätt.
Och först med den helhetssyn jag här velat
antyda kan man ana det fulla omfånget
av den historiska process, som återspeglas i
Lagerkvists diktning1.
1) För en mer detaljerad bild ber jag att få
hänvisa läsaren till min studie i Samlaren 1947.
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
