Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Sigfrid Lindström. En konturteckning. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigfrid Lindström
men hade den egenheten att inte tala illa
om en vän, så vitt man kunde förstå inte
ens tänka illa om en vän. Den egenskap
som oftast låter en man förlora vänner,
egenskapen att kunna väcka avund, hade
han i ytterst ringa mån. Sigfrid Lindström
var överhuvud taget inte »en man förutan
vänner» — och dock, dementerande Tegnér,
som han som smålänning och Lunda-bo så
ogärna hade velat dementera, dog han
»hän som stam i öken med skalad bark».
Ty han gjorde det. Händöendet började,
tycks det, redan i mitten av tjugotalet,
sedan Sigfrid Lindström hade bytt ut en
anställning i Lunds Dagblad mot
överenskommelsen att översätta följetongerna åt
Malmötidningen Sydsvenska Dagbladet
Snällposten, vilket han var sysselsatt med i
Småland, i Ingelstorp; utan glädje, ty han
tyckte att följetongerna var dåliga och fick
inte tidningsledningen att gå med på att välj a
dem efter mera litterära grunder. I december
1926 kommer i ett brev detta meddelande,
som under tidens lopp skulle följas av många
liknande:
»En ytterst sinnrik, ur medicinsk synpunkt helt
visst mycket intressant kombination av sömnsjuka
och sömnlöshet har emellertid nedsatt min
arbetsförmåga i så hög grad, att jag endast med
svårighet orkar med det onyttiga arbete som för mig
utgör ’dagens gärning’; allt annat, även att svara
på brev som jag mycket gärna vill svara på,
kräver en viljeansträngning som jag först efter
upprepade försök lyckas bli mäktig.»
Den intressanta medicinska
kombinationen blev, allt eftersom åren gick, allt
mera intressant: sömnigheten blev till apati,
sömnlösheten till ångest, den psykiska
kraftlösheten kombinerades med en fysisk
som nötte ut den sjukes förmåga till
kroppslig verksamhet utan att samtidigt döda
hans vilja till den: till att simma, att åka
cykel o. s. v. Med huvudet fullt av
litterära planer förmådde han inte utföra dem;
han kände sig, skrev han, som en havande
kvinna som inte kunde framföda fostret och
antingen måste låta det fördrivas eller
Teckning i Lundalynnen 2, 1930. Av
G. Petersson.
styckas sönder av ackuschörens tång. Nya
egenarter anmälde sig: en känsla av egen
overklighet som han sinnrikt filosofiskt
kontrasterade mot solipsistens känsla av
allting annats overklighet, och en »abuli»,
som kunde hindra honom i de enklaste av
de val som han behövde göra. Sysselsatt
med översättningar »kunde» han inte
utföra dem, i varje fall inte göra dem
definitiva, ty han kunde inte förmå sig till de val
bland orden som den skrivande i varje
stund —• samsvetslöst, hänsynslöst, som
livet kräver —• måste göra, och lämnade
till konsternerade förläggare manuskript
fyllda inte av slutgiltig text utan av
alternativ. Han hade givit ut en bok: Sagor
och meditationer 1922. Genom att forcera
en barriär av hämningar lyckades han få
fram två till: diktsamlingen De besegrade
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
