Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Mellan två ytterligheter. Musikkrönika 1949—1950. Av Bo Wallner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B o Wa lin er
Sigurd Björling i titelrollen i
»Mathis der Maler».
ju ofta en grundligare argumentering än de
senare. Huvudintrycket av Honeggers
stråksymfoni är emellertid •— trots den
anmärkning som här riktats mot verket — storslaget.
Musiken har en ovanligt fängslande atmosfär;
dess tonspråk skulle f. ö. kunna kallas ett
koncentrat av all den kompositoriska
virtuositet och all den inre resning som finns hos
tonsättaren — Den lilla concerton för
kammarorkester är ett i jämförelse med symfonin
idylliskt verk. Genomskinlig, välbalanserad
och utan onödiga utvikningar är också denna
musik.
Det under 40-talet ökade intresset för de
absoluta musikformerna (förutom de två här
behandlade verken komponerade Honegger
under förra decenniet ännu två symfonier,
den tredje, kallad Symphonie liturgique, och
den fjärde med titeln Deliciae basiliensis) får
betraktas som en ytterligare orientering mot
det tyska musikarv som i synnerhet i Bachs
gestalt ju varit av den allra största betydelse
för tonsättaren alltsedan ungdomsåren.
*
Kontaktproblemet — konstnärens behov av
samhörighet med publiken —• har hos Paul
Hindemith fått en annan och djupare
färgning än hos Arthur Honegger. Det heter på ett
ställe i libretton till operan Mathis der Maler:
»Har du fullbordat Guds befallning? Att ge
sig hän och skapa räcker det? Är det ej dig
själv du tänker på?»
Mathis der Maler handlar om Hindemiths
egna problem som konstnär och människa
under en tid av svåra yttre förhållanden:
nazismen. Till språkrör har han valt den kände
tyske 1500-talsmålaren Mathias Grünewald,
skaparen av det berömda Isenheimaltaret,
vars bildsviter utgör bakgrunden till ett par
av de centrala scenerna i operan. Några
utförligare uppgifter om denne Mathis målarens
liv och verk finns inte, det har därför varit
möjligt för Hindemith som själv skrivit
libretton att ganska fritt fabulera över sitt
motiv. — Tvivlet på den konstnärliga
kallelsen, vilket alltid haft ett rum i Mathis sinne,
får under en tid av politiska och religiösa
oroligheter — det gäller motsättningen mellan
katoliker och lutheraner —• ny näring. Trots
sin dagliga gärning hos kardinalen i Mainz
engagerar han sig på böndernas och
protestanternas sida i ett uppror som, då det
slås ned, ytterligare förvärrar den inre krisen.
Mathis har fått erfara att våld och
maktbegär inte bara kännetecknar motståndarnas
sinnelag utan också i rikligt mått finns hos de
män vid vars sida han givit sig in i striden.
I en vision ser han sig själv frestas av dessa
onda makter liksom en gång den helige
Antonius. Han får perspektiv på sin egen kallelse.
I en hektisk inspiration skapar han så
Isenheimaltaret, inför vars korsfästelsebild
operans sista scen utspelas: Reginas död. Regina
var den mördade upprorsledaren Schwalbes
dotter som Mathis tagit sig an. Med henne
förlorar han den sista länken av jordisk
kärlek, med altaret har han fullbordat sin
konstnärliga gärning. Försonad med Gud och sig
själv tar han avsked av livet.
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:25 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0476.html
