Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Gunnar Olof Hyltén-Cavallius och Smålands Museum. Ett bidrag till landsortsmuseernas historia. Av Jan Erik Anderbjörk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jan Erik A nderbjörk
Gunnar Olof Hyltén-Cavallius.
Porträtt målat av Ture Cederström 1880.
att samla in föremål, både förhistoriska och
sentida.
Under sin tid i Syd-Amerika började
Hyltén-Cavallius med ledning av sina
anteckningar skriva sitt stora verk Värend
och Virdarna, och första delen utgavs
1863, ett år efter det han återvänt till sitt
hemland. I förordet skriver han: »Materialet
till närvarande arbete samlades -af förf. i
hans ungdom, under färder i hembygden och
studier af dess folklif och folkmål.» Under
sina resor i hembygden hade han emellertid
ej blott upptecknat folksägner och
folkseder utan också samlat in föremål av olika
slag. År 1864 förärade han Karl XV en
stor samling och 1866 uppmanades han
enligt bl. a. uppgift i Nya Wexiö-Bladet den 3
nov. av prins Oscar »att af sina ethnologiska
samlingar för Wärend öfverlåta ett urwal
till utställning wid werldsexpositionen i
Paris». I samma notis står även följande.
»Wi torde icke behöfva tillägga att den
gifna uppmaningen med intresse efter-
kommcs af bref-emottagaren, som icke utan
möda och kostnad hopletat alla dessa och
många flera gamla saker, dels såsom
illustrationer till Wärends ethnologi, dels ock
såsom grundläggning för ett blifvande
Småländskt museum i Vexjö.»
Detta museum blev också verklighet kort
därefter genom Hyltén-Cavallius’ skrivelse
till domkapitlet i Växjö, daterad den 3
febr. 1867, vilken skrivelse lyder.
»Med djup öfvertygelse om den icke blott
vetenskapliga, utan ock rent nationela betydelsen af
allt, som sprider ljus öfver våra förfäders enskilda
och offentliga lif, har jag länge betraktat såsom
ett önskningsmål, att i hvarje svensk stifts-stad,
måtte öppnas ett Landskaps-Museum, serskildt
afsedt för insamling, förvaring och offentlig
utställning af landskapets egna kulturhistoriska
minnesmärken. Den gamla svenska
landskapsindelningen, ursprungligen grundad i den långt
äldre gotiska stamförfattningen, har nemligen
mångenstädes tjenat till skydd för lokala
folkegenheter, ofta härrörande ur den aflägsnaste tid,
och det är från specialstudiet af dessa egenheter,
som den svenska ethnologien säkrast leder sig
fram till allmänna vetenskapliga resultater.
Kanske för ingen del af vårt land gäller detta i
så vidsträckt mån, som för Småland. Skyddadt
genom sitt länge afsöndrade läge, har nemligen
detta landskap, framför andra, bevarat spåren
af sin ursprungliga egendomlighet. Under
inflytelsen af en ny tid och nya förhållanden skola
dessa spår snart utplånas och försvinna. Men
räddade undan glömskan och förgängelsen, skola
de åt vår minnesrika hembygd skänka ett nytt
och allmänt interesse, samt hos landets
intelligenta befolkning höja national-andan och lifva
känslan för det land, der deras fäder lefvat.
Början till ett Landskaps-Museum för Småland
finnes ock redan i den gamla Sigfridsstaden, lagd
af den store mannen, Biskop Olof Wallqvist.
Det återstår således blott att vidare bygga på
den redan befintliga grunden, och vi kunna
hoppas, att den goda saken, hägnad af bildningens
målsmän och understödd af folkets egna
intelligenta patriotism, skall vinna en framgång, långt
utöfver hvad mången i närvarande ögonblick
torde skäligen våga föreställa sig.
I sådan förtröstan, och ledd af ett lifligt
interesse för allt, som efter min uppfattning kan tjena
till vår gemensamma fädernebygds heder och
förkofran, vågar jag härmed vördsamligen
anhålla att få till Wexjö läroverks Museum öfver-
474
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
