Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Gunnar Olof Hyltén-Cavallius och Smålands Museum. Ett bidrag till landsortsmuseernas historia. Av Jan Erik Anderbjörk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar O lo † Hyltén-Cavallius och Smålands Museum
lemna en anspråkslös Samling af Småländska
fornsaker, utgörande 300 nummer enligt bifogade
förteckning. Värdet af denna gåfva är alltför
ringa, att berättiga till något slags dervid fästadt
vilkor. Men af kärlek för sjelfva saken, och i viss
förtröstan att flera utmärkta samlare i vår
landsort skola följa det gifna föredömet, vågar jag
uttala det önskvärda deri, att Dl). HH. Biskopen
och Ledamöterna i Max. Venerandum
Consisto-rium ville åt de sålunda sig förökande samlingarna
bereda en tjenlig och möjligast rymlig lokal samt
i öfrigt taga dem under sin hägnande vård;
erbjudande jag med beredvillighet mitt ringa
biträde i allt, som kan tjena till gagn och fromma
för denna läroverkets och hela landskapets
gemensamma angelägenhet.»
Gåvan kom sannolikt inte oförberett, ty
redan den 20 febr. upplät domkapitlet
genom sin svarsskrivelse »vestra rummet
på nedre bottnen af fordna Gymnasiehuset».
Härigenom var Sveriges första
landsortsmuseum ett faktum och verksamheten
började på hösten samma år. Arbetet med
uppordningen av samlingarna uppdrogs åt
adjunkterna Gustaf Södergren och Gustaf
Nordlander, den senare systerson till
Hyltén-Cavallius. I ett brev till Södergren
daterat den 1 april skriver Hyltén-Cavallius:
»Jag har löfte om åtskilliga nya bidrag,
hvilka skola insändas, så snart de komma
mig tillhanda. Önskligt vore, om vi kunde
få saken igång till i sommar.» Han bad
senare att Södergren måtte driva på
frågan »om vår nya lokal». Vid besök på
Sunnanvik meddelade även biskopen »att
rummet blifvit åt oss upplåtet». På hösten
var museirummet färdigt och den 18
november står det i ett brev till Södergren:
»Till Museiöppnandet får jag hjertligen
lyckönska».
Museet hölls öppet för allmänheten
»hvarje Lördag 12—1 middagen».
Samlingarna ökades flitigt genom gåvor och
den främste givaren var Hyltén-Cavallius.
Gåvorna redovisades i tidningarna och i
läroverkets årsredogörelser. En mycket
utförlig accessionskatalog är bevarad
alltifrån museets första början. 1874 utgavs
av de båda ovannämnda
läroverksadjunkterna, tydligtvis under uppsikt av
Hyltén-Cavallius, en innehållsrik katalog, som
omfattar inte mindre än 103 sidor och
bifogades läroverkets årsredogörelse. I
förordet skriver Nordlander bl. a. »Då de sig
ökande samlingarna här (i gymnasiihusct)
icke kunna, som sig bör, ordnas och
uppställas och således fylla sin uppgift med
afseende på såväl läroverkets elever som
den bildningssökande allmänheten, blir det
af nöden, att de erhålla en ny, utvidgad
lokal».
Denna Nordlanders ör.skan om nya
utrymmen var utan tvivel inspirerad av
Hyltén-Cavallius. I ett brev till Gunnar
Wennerberg, som deltagit i arbetena för
Nationalmusei ordnande och företagit
studieresor till utländska museer, har han
synbarligen beklagat sig över de
utrymmen, som stod samlingarna till buds, ty
denne skriver den 9 sept. 1874: »Wågar jag
till en rådig man gifva ett råd? Det är
måhända oklokt, men välment. Skall en
samling trifvas, frodas och gifva mest
afkastning, så måste den hafva fri egen
botten att stå på.»
På våren 1875 träder Hyltén-Cavallius i
kontakt med Magnus Isaeus, en av den
tidens mera kända arkitekter, och denne
gör upp ett förslag till museibyggnad i
Växjö. Den 12 april skriver han i ett brev
till Hyltén-Cavallius: »Företaget intresserar
mig på det lifligaste; dock innan det
börjas med ritningarne, är det nödvändigt,
att vara öfverens om en hel del saker. Af
denna orsak tillåter jag mig uttala mina
åsigter i ett och annat. Jag har t. ex. tänkt
mig att, om det skall blifva en möjlighet
att återföra allmänhetens sinne och smak
för sitt eget d. v. s. det nationella, får man
ej allt för mycket hålla på det gamla utan
fast heldre söka, att anrätta det i en för
nutiden njutbar form. Upptagande Fädrens
motiver, skall man börja der de slutat, för
att vidare föra fram stilen till sin utveck-
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
