Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dikt, samhälle, kultur. Av Sven Linnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dikt, samhälle, kultur
ekonomiska teorin, den politiska teorin,
konstformerna och den religiösa läran i ett
samhälle alla är uttryck för några få
grundläggande principer (a single set of elementary
assumptions).» Hos andra författare finner
man dessa fundamentala principer beskrivna
med termer som en kulturs etos,
kultur-mentalitet eller till och med tidsanda, ett
uttryck man inte väntar att finna i
vetenskapliga sammanhang. Västerlänningen har
ofta, säger Ivluckhohn på ett annat ställe
i samma bok, mycket svårt att förstå andra
kulturer, därför att hans eget tänkande
är så ensidigt ekonomiskt, politiskt eller
biologiskt präglat; hans blick är därför
skymd för de större kulturmönster, »för vilka
exempelvis den ekonomiska strukturen blott
är ett uttryck». Malinowski varnar likaledes
för specialisternas ensidighet, deras
benägenhet att vilja söka »first or true causes»:
Idé-och religionshistorikerna bortser ofta från de
andliga impulsernas beroende av materiella
uttrycksmedel; ekonomerna glömmer lika lätt
att produktionsförhållanden och
egendomsfördelning inte bara påverkar hela livet utan
i sin tur också bestämmes av etiska och
intellektuella system. Kluckhohn formulerar
träffsäkert helhetssynen i en tänkt dialog
mellan en antropolog och en lekman. Den
förre: »För antropologerna är ett anspråkslöst
kokkärl lika mycket en kulturprodukt som
en sonat av Beethoven.» Den senare: »Det var
skönt att höra. Enligt min hustrus åsikt är
en person med kultur en som kan tala om
De-bussy, T. S. Eliot, Picasso och sådana.»
Kulturens inflytande på individen är
oerhört ingripande. Personligheten, också den
geniala, är i långt högre grad än vi vanligen
tänker oss, en produkt av sin omgivning.
Egenskaper, vilka vi är vana att se som
allmänmänskliga, visar sig i själva verket vara
kulturbetingade. Benedict framhåller, att
detta är fallet med två av den västerländska
kulturens mest framträdande drag,
krigiskheten och vinningslystnaden. Olika kulturer
skapar skilda personlighetstyper. »Hos de
’normala’ medlemmarna i olika samhällen
beror de varierande personlighetstyperna
mycket mindre på generna än på barnkamrarna.»,
skriver Ralph Linton. I ett stabilt samhälle
kan vi vänta att finna fler harmoniska
personer än i ett rörligt, där individens inlärda
attityder råkar i konflikt med nya livsnormer.
•—■ Å andra sidan är det av yttersta vikt att
fasthålla, att vi icke vet, hur långt kulturens
inflytande sträcker sig över den enskildes
personlighet. Det finns i alla samhällen a-typiska
individer, vilkas särdrag icke kan förklaras ur
miljön. Vidare är den enskilde, som Kluckhohn
framhåller, icke blott en produkt av kulturen,
han skapar också denna kultur. Var gränsen
skall dras mellan självständighet och
miljöbetingelse i personligheten, kan sålunda ingen
säga.
Vi finner ett liknande samspel mellan
individuellt och kulturbetingat i de personliga
relationerna. I stor utsträckning beror
naturligtvis dessa på individuella variationer. Att
en diktare står i ett visst, livsavgörande
förhållande till sina föräldrar eller sin hustru, är
i första hand ett biografiskt faktum och inte
ett kulturellt. Men också dessa oändligt
skiftande sammanhang får sin prägel av den
omgivande kulturen. De gemensamma dragen i
människors personliga förhållanden undgår
ofta vår uppmärksamhet, helt enkelt därför
att de är så självklara. Ser vi på förhållandet
mellan föräldrar och barn i vår omgivning,
faller olikheterna starkast i ögonen. Men vi
behöver bara jämföra stad och land eller vår
egen tid med tidigare generationer, för att de
enhetliga dragen inom varje kategori skall
synas. Ännu tydligare framträder
kulturbetingelsen, om vi ställer en främmande
civilisations familjesystem vid sidan av vårt eget..
En av den amerikanska sociologins grand
old men, professor A. L. Kroeber vid
Univer-sity of California, har i ett stort arbete,
Con-figurations of Culture Growth, 1944, sökt
komma åt konstens och vetenskapens
beroende av kulturen. Hans bok är värd att
uppmärksammas av litteraturforskarna, särskilt
därför att man endast jämförelsevis sällan
finner sociologer av facket, som vågar sig in
på dessa svåra frågor. Kroeber förutsätter, att
den geniala begåvningen finns ungefär jämnt
utbredd, och menar att det är kulturen som
bestämmer, om den skall få tillfälle att
utvecklas. Vi kan inte längre, anmärker han,
anta att den florentinska skulpturens
blomstring på 1400-talet beror på ett underverk i
arvsmassan hos Donatellos och Michelangelos
förfäder; en så ojämn fördelning av det geniala
anlaget skulle strida mot all statistisk
sannolikhet. Ännu mer drastiskt formulerar han sin
syn på ett annat ställe: Principia Matematica
är inte så mycket Newtons verk som
kulturens. —• Just därför att Kroeber torde gå
längre än de flesta i kulturell determinism, är
det av intresse att jämföra hans bok med ett
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
