- Project Runeberg -  Festskrift med anledning av Örebro stadsbiblioteks 75-årsjubileum 1862-1937 /
65

(1937) [MARC] - Tema: Närke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina bibliotek, av Margit Palmær

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vad som lästes har tyvärr fallit ur minnet. Men så mycket
erinrar jag mig, att det var ganska litterära saker, i varje
fall på gymnasiestadiet, ty gymnasister, åtminstone kvinnliga, är
ofta rikt utrustade med litterär ambition. Törnrosens bok — i
folkupplaga — genomtrumfades grundligt och med förtjusning,
vidare Atterboms skrifter, Stagnelius och åtskilliga andra
nyromantiker. Strindberg luktade man på, men var ännu icke riktigt
mogen för. Den moderna lyriken, Fröding, Karlfeldt och
Heidenstam hade man ju i regel hemma, och Selma Lagerlöf, som
låg särskilt väl till för romantiska skolflickor, läste man dels i
egna, dels i bibliotekets exemplar.

Ett annat bibliotek, som man gärna frekventerade, var det då
ganska nyöppnade, mycket hemtrevliga Stockholms Barn- och
Ungdomsbibliotek på Drottninggatan, numera liksom
Östermalms församlingsbibliotek uppgånget i Stockholms
Stadsbibliotek, det förra som ungdomsavdelning, det senare som filial.

När vita mössan erövrats och högskolestudierna begynts,
öppnades nya och vidare biblioteksvyer. Man installerade sig på
K. B. (Kungliga Biblioteket), liksom all annan
humaniorastuderande ungdom, och man satte en ära i att verka lika
hyllmeter-bevandrad och foliantorienterad som trots någon
starkodder-skäggutrustad arkivlus. Man älskade att rekvirera väldiga
travar, helst så svåråtkomliga som möjligt, och att sedan begrava
sig i dem och sina egna skarpsinniga funderingar. Om man fick
vänta en eller annan timme på expedieringen, betydde inte så
mycket, man hade rikligt med uppslagsböcker och dessutom
vänner och kamrater att tillgå. Den välordnade
tidskriftsavdelningen fanns ännu icke då, i början av 1920-talet, men har ju
sedan kommit till och förljuvar ytterligare de studerandes
tillvaro.

5

65

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:13:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/orebib75/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free