Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liten Birgit på pappas arm
viftar åt mormor och morfar
viftar åt farfar och farfarsfar
viftar åt barnen i lundén
viftar åt hela världen.
Liten Birgit i mammas knä
slår sina händer samman;
världen är fröjd och gamman,
skrattet och dansen i världen bor.
Birgit, Birgit är ännu ej stor!
Skratta Birgit, skratta!
Snart blir världen ful och stygg,
pappas arm ej längre trygg,
så vill ej Birgit skratta.
Klappa och smek!
Dansa och lek!
Vifta åt hela världen!
Pappa är stark och Mamma är snäll,
lugnt kan hon somna varenda kväll,
vakna så gladt
med ett litet skratt
åt hela den lyckliga världen.
Deri lilla bagatellen saknar inte alldeles intresse.
Betecknande för Bergman är i varje fall den barnkärlek, ur vilken dikten
stammar, och likaså den motsättning han tecknar mellan den
barnsliga illusionens lycka och de vuxnas fula, stygga värld.
Dikten till Irma, som fått sitt originella namn. Prinsessan
Agvagvacka, efter den lillas första språkljud, tillkom vid en ti 11-
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
