Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olust. Det skönas kriterium är dess förmåga att genom sin
blotta förnimmelse utan någon reflexion över praktisk lämplighet
eller praktiska följder väcka lust.
Utom av den näring, som tillföres kroppen, kan det
vasomotoriska nervsystemet momentant påverkas på tvenne vägar: dels
genom direkta sinnesförnimmelser — och författaren
uppehåller sig särskilt vid de häftiga muskelrörelsernas betydelse, inte
minst dansen — och dels genom påverkan »från det andliga
lifvets säte, hjärnans barksnbstans».
Genom en utförlig beskrivning av den primitiva dansen,
varvid rytmens betydelse ägnas speciell uppmärksamhet, uppnås
ett slags härledning av den koreografiska konsten och av
primitiv poesi. Det är den omedvetna imitationen, hävdar
Bergman, som åstadkommer njutningen vid åskådandet av
konstnärlig dans; samma betydelse äga emellertid de reproducerade
rörelseförnimmelserna vid uppfattningen av varje slags konst, som
har att framställa känslor. »Laokoons skapare låter musklerna
spännas i kamp mot smärtan; Niobe gör en halvt avkastande,
halvt resignerad gest så som människan står inför sorgen;
Ap-pollo di Belvedere träder fram med segerglädjens lätthet och
spänstiga kraft; Michelangelo låter Moses krama sin stentavla
och rycka sitt skägg med vredens omåttliga obehärskade
behov av stark rörelse.» Betraktaren sätter sin person under
samma fysiska betingelser och blir delaktig av de uppräknade
affekterna. Exempelvalet har otvivelaktigt en starkt personlig
betydelse för Bergman: han har själv i sina brev omnämnt det
starka intryck konstverken i fråga gjort på honom. Å andra
sidan äro såväl Michelangelos Moses som Laokoon ingalunda
sällsynta exempel i den psykologiskt-estetiska litteraturen.
Såväl Conrad Lange, Tiibingen, som exempelvis Karl Groos använ-
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
