Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nier sade nej, motiverande med genrens ålderdomlighet. Men
direktör Koppel skrifver mig: at Ljus med glaede paatager sig
at udgive et arbejde, som vist ikke kommer at blive ubemaerket.
Ja den som lefver får se.» Solivro var således inte endast färdig,
den var även placerad. Det var tid att ta itu med
Savonarola-stoffet. I det nämnda, för övrigt i sin helhet mycket intressanta
brevet heter det om denna sak:
»För närvarande sällskapar jag med fra Savannarola. En märklig man
det, klok i mycket och galen i något. Mindre dåre än de kloka, men galen
nog att offra sig för den stora dårskap som kallas Kristus. Och så gick han
upp i rök. Brann upp inifrån och utifrån och lämnade efter sig jämnt så
mycken aska, som behöfdes för att fylla luckan efter en stor man. Och då
röken steg till himlen, vädrade Gud Fader och nös och änglarna sjöngo prosit.
Och därmed var Guds kämpes historia all.
Får nu se om jag kan komma öfverens med den gode frate[r]n. Och
hvad däraf kan komma.»
Uttalandet är intressant inte minst ur den synpunkten att det
visar Hjalmar Bergman i kamp med sitt stoff. Det var — eller
rättare sagt blev — inte hans vana att arbeta så. Hans motiv
vecklade ut sig själva för hans inre syn, han skapade visionärt,
bemästringen av materialet skedde på det omedvetnas plan. Här
rådde dock det i hans produktion tämligen enastående
rörhållandet, att huvudgestalten var historisk. Savonarola är ur denna
synpunkt hans tekniskt mest påfrestande verk: han måste hålla
sig till den historiskt fastställda verkligheten. Uttalandet ger oss
också hans av starka kontraster sammansatta uppfattning av
Savonarola : beundran men häpnad, sympati men markerat
avståndstagande. Man kan också se, hur han på en gång fängslas
och repelleras av det religiösa momentet: hängivenhetens
skönhet står mot det illusoriska i dess föremål. Ty Bergman hade i
Maria Jesu moder sökt göra upp med något, som han i sin ung-
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
