Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domliga, men med tidens vetenskapliga strömningar
överensstämmande skepticism ansåg vara en illusion. Han hade i sina
föredrag visat sig vara naturvetenskapligt skolad. Han hade i
sitt väsen ett pessimistiskt drag, som tvang honom att se
intigheten där andra människor sågo livsvärden. Attityden är
ungefär den, att han fängslas av Savonarolas tro, medan han har en
ungdomlig lust att visa sig överlägsen mot dess föremål.
Bland doktor Anderssons efterlämnade papper finns en dikt
av Hjalmar Bergmans hand om den firenziske munken, han
kallar honom där Savannarola. Doktorinnan vill erinra sig, att
dikten kommit i brev, och maskinskriften tycks överensstämma med
breven från denna tid, varför man väl kan våga antaga, att den
bifogats det ovan citerade brevet. Dikten är intressant, den är
djärv och drastisk och tar särskilt sikte på gestaltens styrka och
patos. Det är en historisk hyllningsdikt besläktad med Snoilskys,
men även i stil med dem, som Ossiannilsson några år förut
(1900, 01, 02) skördat så mycken ära av. Men den
versifikato-riska skickligheten är ej densamma.
GIROLAMO SAVANNAROLA.
Du slår tillbaka din capuchon
från ögon som blodiga brinna.
Din värld har blifvit för usel och trång
för allt hvad de längta att finna.
Din värld är ynklig och ful och fal.
Från dig den ryckte och slet och stal
din frid.
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
