- Project Runeberg -  Festskrift med anledning av Örebro stadsbiblioteks 75-årsjubileum 1862-1937 /
183

(1937) [MARC] - Tema: Närke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sande upp på redaktionen, han har tillryggalagt de få stegen
tvärsöver gatan i fyrsprång, får en vink om var Rickson
befinner sig, störtar in i dennes rum och får ett samtal mellan fyra
ögon. När han hör, att Ricksons omdöme går i gynnsam
riktning, blir han lättad över all beskrivning, torkar svetten och
andas ut. Det var uppenbarligen en angelägenhet, som i vikt
övergick allting annat.

Breven från 1905 äro fortfarande mycket lojala, smekorden
äro något mera sällsynta, men lysa inte helt med sin frånvaro.
Hjalmar Bergman tigger brev nästan lika ivrigt som fyra år
tidigare, men anlägger däremot inför Hugo Andersson en mera
stolt enstöringshållning:

När man är så här på aflägsna vägar, blir man ju mer eller mindre
bortglömd. Det kan inte hjälpas, och inte gör det mig stort ondt. Kanske
snarare motsatsen. Men kommer så ett bref med en hälsning, så kan det häller
icke hjälpas att man blir glad.

Vill man söka föreställa sig den lovande författarens yttre
habitus vid denna tid, har man främst att gå till porträtten. De
visa en storväxt ung man med gryende mustascher och en yvig
konstnärskravatt; ögonlocken äro tunga, det ligger ett tungsint
drag kring munnen. Han var tystlåten, men diskuterade gärna,
skämtade ofta och roligt i den trängre kretsen, gjorde kvicka
anmärkningar, gav ett försynt och sympatiskt intryck. Han var
ytterst barnkär, det finns förtjusande kort och hälsningar till
släktingarnas barn. Han vann sina närmastes hjärtan med små
uppfinningsrika, försynta uppmärksamheter; de kunde i följd
härav — som Hans Larsson skrev för sin egen del — »inte ta
fel på hjärtelaget». Bergmans anhöriga visste, att han tidvis
var starkt nervös. Synen var alltfort dålig. Doktorinnan
Andersson berättar, att han ibland kunde gå fram och tillbaka i

183

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:13:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/orebib75/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free