Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBRUKSALSTER.
55
Hövallarne (timotej) äro vackra och frodiga ocli skulle
otvifvelaktigt vara ännu bättre, om de förnyades litet oftare. Men här
lite är det en gängse sed att låta samma gräsvall slås till hö oin
sommaren, sedan betas af kreaturen bela hösten och äfven på
våren i en 15—20 års tid, innan vallens år efter år aftagande
bördighet rent af tvingar farmaren att plöja upp och omså den
samma. På prärierna öster om bergen trifves timotej i
allmänhet icke. Det naturliga gräset der är bunchgräset, — den mest
närande af alla gräsarter, men på samma gång underkastad den
olägenheten, att när den en gång blifvit dödad genom för trägen
afbetning, den icke mera kommer upp igen, och att jorden, der
den vuxit, icke tillåter odlandet af något annat betesgräs.
Derför odlas i de trakterna vanligen vårhvete och slås grönt för att
torkas till hö. På lågland odlas stundom alfalfa.
Har således den boskapsskötande präriefarmären förmånen
af vidsträckta betesmarker, så har han ock olägenheten af ett
årligen återkommande plöjnings- och såningsarbete för att kunna
få vinterfoder åt kreaturen, hvilken olägenhet skogsfarmaren är
befriad från.
För odlingen af grönsaker och rotfrukter synes jordmånen
å båda sidor om bergen vara lika tjenlig. Mer än en gång ha
vi hört det yttrandet af svenskar, som flyttat hit från någon af
staterna öster om Klippiga bergen: "Nu kan man då ändtligen
få äta potatis, som smakar så som i Sverige". Huru obetydligt
detta uttryck än må förefalla, innebär det dock en hel del. Alla
rotfrukter här utmärka sig genom en friskhet ocli saftighet, som
äro totalt okända i östern, för att nu icke tala om grödornas
mången gång rent af ofantliga myckenhet och produkternas
kolossala storlek. Hvad säges om 1,200 bushels morötter pr
acre? Eller om rofvor vägande 11 lbs, 10-skålpunds-rädisor,
25-skålpunds-hvitbetor, en potatis på 6i| lbs, eller om en pumpa,
som väger 130 lbs, och en "squash" om 215 lbs vigt? Alla
dessa jättealster ha varit sedda å den ofvannämda
invandringsbyråns lokal.
En växt, som odlas i rätt stor myckenhet, är humlen.
Ojemförligt främst bland de humleodlande distrikten är
Puyallup-dalen i Washington. Mer än 2,000 acres i fält af från 5 acres’
till 300 acres’ ytvidd hvartdera äro der egnade åt denna
jordbruksgren. Den åt humleodling upplåtna arealen utgör i
Oregon och Washington tillsamman omkring 6,000 acres, och
afkastningen är under vanliga förhållanden 1,500—2,000 lbs pr
acre, ehuru den under gynsamma år har stigit så högt som till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
