Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
OREGON OCH WASHINGTON’.
och stickor fladdrande tygstycken och trasor—om för att
skrämma bort kråkor och roffoglar eller för att hålla undan spöken, är
icke bekant. På en dylik grafplats nära Chewelah i
Colville-dalen ha ej blott indianer, utan äfven hvita och halfindianer
blifvit jordade. Marken tillhör nämligen numera katolska
kyrkan. En ny grafgård skall nu anläggas, en bro är bygd öfver
den förbiflytande floden. En mil derifrån är en stad anlagd,
slammer och väsen höras från en närbelägen grufva, och det hela
påminner om en gammal engelsk vers, som skulle kunna
återgifvas så här:
"Bak’ indianens björkkanot
Propellerbåten trafVar,
Och byggnadstomter läggas ut
På indianska grafvar."
Fordom plägade indianerna flå en häst, som tillhört den döde,
spänna skinnet öfver en stomme af grenar, ställa det ädla
"konstverket" på grafven och låta det stå qvar, tills det föll sönder af
sig sjelft. Detta såväl som det gamla bruket att låta
jagtred-skap, kanoter och andra tillbehör följa den döde till hans sista
hvilorum tyckas antyda en tro på möjligheten af att efter döden
kunna begagna dessa saker, och det lär t. o. m. varit bruk hos
somliga stammar att vid höfdingens död mörda hans hustru, för
att låta henne följa sin man i andeverlden.
Flera gamla indianska grafplatser flnnas på öar i
Columbia-floden, såsom Mamaloose Island nära The Dalles, Bradfords
Island vid Kaskaderna och Coflin Island i närheten af Kalama.
På Mamaloose-ön ligger bland högar af indianska benknotor
och skallar också en hvit man begrafven enligt en af honom
sjelf under lifstiden uttalad önskan. Det är den gamle Victor
Trevitt, en af Oregons förste bebyggare, hvilken för några år
sedan afled i The Dalles.
Indianen tror af innersta hjerta fullt och fast på alla de
gamla sagor, som härstamma från hans förfäders tider, men ban
talar sällan derom för någon hvit, emedan ban vet, att de hvita
icke tro på dem, utan tvärtom, åtminstone i smyg, skratta åt
dem, och om det är något en indian har svårare att fördraga än
något annat, så är det att bli utskrattad eller förlöjligad. Ur
en uttömmande afhandling om Oregon-indianernas gudasagor,
författad af dr. G. R. Kuykendall och införd för några år sedan
i den förträffliga tidskriften "West Shore", vilja vi här göra
några utdrag. Indianerna tro, att det funnits en tid, då allting
— däggdjur, foglar, träd, stenar m. m. — hade förnuft och talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
