Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINESERNA.
79
hertighetens gudinna "Kwanyin", hvilken sändes med i
andeverlden till tröst för andarne. Kineserna söka städse stjäla bort
denna bild, emedan de hysa den vidskepliga föreställningen, att
gudinnebilden bringar lycka åt egaren. En hvit pojke, som
för några år sedan lyckades bortsnappa bilden, sålde den samma
natt för $75. För att förebygga detta ofog kastas numera
djefvulen alltid med hufvudet först i elden, medan man förut hade
för sed att placera honom i upprätt ställning, när ban skulle
brännas. Hvilken vigt kineserna fästa vid sina högtider, visas
bäst genom den summa pengar, som de uppoffra för ett värdigt
firande af de religiösa festligheterna, och som för skördefesten
vanligen belöper sig till $3,000.
Yid nyårsfesten lägga de mera an på att åstadkomma oväsen
och afbränna då fyrverkeripjeser ocli s. k. svärmare i sådan
mängd och så tätt på hvarandra, att smattrandet kommer en att
tänka på en af fiendemakt belägrad stad, som under tät
gevärseld håller på att sprängas i luften.
När en kines skall begrafvas, genomvandrar en
klarinett-blåsare hans bostad, försökande att med sin olåt skrämma bort
alla onda andar, som finnas kring liket; ocli när detta jordas,
sänkas samtidigt en helstekt gris, bröd och andra goda (!) saker
ned i grafven, på det att den döde ej må svälta i andeverlden.
Kinesernas teaterväsen är likaledes märkligt. En pjes
slut-spelas aldrig på en qväll, utan tager veckor ocli månader i
anspråk. Aktörer och aktriser tala och sjunga nästan entonigt,
använda inga gester, uppträda i besynnerliga drägter, stundom
med vingar på ryggen och afgudabilder i händerna. Orkestern,
hvars instrument ej ha mer än ett halft dussin toner till sitt
förfogande, bolmar, liksom åskådarne, ur långa rökpipor.
Såsom bekant äro de hvita i allmänhet icke synnerligen
vänligt sinnade mot kineserna. Alla äro ense deri, att kineserna
äro en plåga för samhället, i det de, genom sin förmåga att lefva
oerhördt billigt, slå ned arbetslönerna, hvarjemte de äro i alla
afseenden oemottagliga för civilisation och aldrig kunna lära sig
att hylla och omhulda de ädla, upplyftande ocli frihetsvänliga
grundsatser, på hvilka den amerikanska republikens bela lif och
framgång bero. Det är derför ej mer än naturligt, att man
önskat bli qvitt kineserna; och att denna önskan hos råare
naturer en och annan gång tagit sig uttryck i våldsamheter, är lika
lätt förklarligt. Vintern 1885-86 begingos många
våldsamheter mot kineserna. I Portland tvang en del af pöbeln en bel
skara kineser att taga plats på en pråm, som sedan drefs ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
