Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
OREGON OCH WASHINGTON’.
isremnorna. En belöning lär vara utfästad för den, som kan
plantera Amerikas flagga på toppen af Mount Hood. Under de
senaste åren bar fjället varit illumineradt med bengaliska eldar
hvarje 4:de juli sent på qvällen. Det sällskap, som år 1888 åtog
sig det äfventyrliga uppdraget att forsla dit upp ocli antända det
130 lbs tunga bengaliska eldpulvret, räddade sig med möda
undan en rasande snöstorm, som belt plötsligt bröt ut, när
sällskapet befann sig på en böjd af 9,000 fot. Under återtåget,
som företogs i största bast, förlorade en af männen fotfäste och
gled med svindlande fart en lång sträcka på isskorpan. En af
kamraterna, som sökte hejda honom i farten, rycktes med för en
sträcka af 100 fot, innan en annan, som hunnit ett godt stvcke
i förväg, lyckades med tillhjelp af sin alpstaf rädda dem båda
från att störta hufvudstupa mot en klippa ett par tusen fot
längre ned. Den bengaliska elden tändes ungefär 1,000 fot
nedom bergsspetsen och kunde tydligt ses öfverallt inom ett
område af ett par hundra mils diameter. Yid tillfället i fråga
visade termometern deruppe 6 grader under fryspunkten.
Sådana äfventyr som det ofvannämda, äfvensom köld, snö
och storm måste hvarje fjällklättrare vara beredd på, äfven midt
under sommaren. Den, som skrifver detta, råkade ut för en
hvinande snöstorm och förfrös sin näsa på en af Mount Hoods
glacierer den 17 juni. Att utan vägvisare våga sig ut på
gla-ciererna är ett lifsfarligt vågspel: än trampar man på vallar af
löst liggande stenar, hvilka gifva vika för vandrarens steg och ej
sällan uppenbara oanade klyftor; än förirrar man sig in bland
remnor, från hvilkas djup förnimmes ljudet af brusande vatten.
Den, som faller ned i en sådan remna eller "crevice", såsom de
här benämnas, är räddningslöst förlorad; ocli man kan ej heller
på den jemna isskorpan vid sidan af remnorna känna sig trygg,
enär djupa springor öfverallt i densamma vittna om möjligheten
af dess bristande. Ensam i en isande storm i denna afskräckande
nejd och omgifven af okända, förrädiskt lurande afgrundsdjup,
med den gamla slocknade kratern ofvan hufvudet och molnen
långt under fötterna, skymmande den annars härliga utsigten
öfver mer än halfva Oregon, kan man ej hjelpa, att man erfar
en känsla af ängslan och önskar sig tillbaka till vänligare nejder.
Från basen af Mount Hood, som vid snögränsen mäter öfver
20 mil i omkrets, utskjuta i alla riktningar höga bergåsar,
bevuxna med skog och snår, hvilka i ogenomskådlig täthet kläda
deras sluttningar ända ned till bottnen af de ofantliga, ofta
tusentals fot djupa dalklyftor eller "canyons", som äro belägna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
