Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
OREGO.V OCH WASHINGTON.
höga och sparsamt skogbevuxna. Vid sjöns ena ända höjer sig
en ö,Wizard Island eller Trollön, 600 fot öfver vattenytan. Denna
•ö är rund, och på toppen deraf finnes en 90 fot djup och 475
fot bred håla, en gammal krater, som tydligen utgjort det sista
afloppsröret för elden och askan från en fordom väldig vulkan.
•Omkring kratern råder om sommaren en hardt när odräglig hetta.
Rörande sjöns storlek äro meningarne delade. Uppgifterna
derom vexla från 1 till 12 mils bredd och 2 till 15 mils längd.
•6 mils bredd och 8 mils längd torde komma sanningen närmast.
I likhet med andra sjöar, som ha ett ensligt läge, har Crater
Lake påståtts vara bottenlös. En expedition, som för några år
sedan utsändes att göra mätningar, fann det största djupet vara
"2,005 fot. Bottnen befans vara jemn, utom på två ställen, der
två väldiga lavahögar funnos — den ena 800, den andre 1,200
fot hög. Expeditionen medförde båtar, som forslades af
mulåsnor en vägsträcka af omkring 100 mil och släpades af en
afdelning soldater upp på de snöhöljda kullarne omkring sjön
samt sänktes medelst rep från kullarnes toppar ned till den 900
ifot lägre liggande sjön. 160 lödningar företogos.
Indianerna hysa en vidskeplig fruktan för denna sjö och våga
sig aldrig inom synhåll för densamma. De tro, att den är
bebodd af andar och vidunder, och att hvarje indian, som kastar
sin blick på sjön, är hemfallen åt döden. En gammal
indianlegend förtäljer, att i forna tider ett sällskap Klamath-indianer
iunder en jagtfärd upptäckte sjön. Anande, att den Store Anden
ihär hade sitt hemvist, drogo de sig skyndsamt derifrån, alla utom
•en, hvilken slog läger på en af höjderna vid sjön. Han sof till
sent påföljande dag, hvarefter han uppsökte sina kamrater, men
om qvällen, drifven af en oförklarlig åtrå, återvände till sjön.
Så förgick dag efter dag. Hvarje natt sof han vid sjön och
förnam märkvärdiga toner och ljud, som dallrade genom luften.
Slutligen en afton tog han ett bad i sjön. Detta upprepade han
vid flera tillfällen ocli fick då se underliga skepnader, fullkomligt
liknande indianerna utom deri, att de förra lefde i vattnet.
Samtidigt märkte han, att han blef starkare och härdigare än någon
annan indian. Detta lockade flera af hans kamrater att följa
lians föredöme, och alla vunno i styrka, ända tills en bland dem
dödade ett sjövidunder, en sorts fisk, hvars kamrater strax
kastade sig öfver honom, förde honom till toppen af en klippa,
skuro sönder honom och kastade honom i sjön, hvarest han blef
slukad af vidundren. Enligt legenden skall ett liknande öde
drabba hvarje Klamath-indian, som vågar se på sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
